Here's to life, Francis said

Plötsligt var det ett nytt år, och första månaden är redan slut. Det känns som att tiden rusar fram och jag hinner liksom inte med riktigt. Det måste inte vara negativt, man blir ju visare med åldern! Dock känns det som att det är så mycket jag vill göra som jag inte hinner. Har ni skaffat några nyårslöften? Det har inte jag det här året. Jag fortsätter på samma linje som innan, stay rökfri, skaffa körkort och klara min utbildning.
     Rökfri har jag nu varit i.. två år? Jag börjar tappa räkningen, två eller tre år är det i alla fall. Man tycker ju att jag borde "vant mig" men det är verkligen inte så enkelt. Jag tror att det alltid kommer att finnas ett liitet rökmonster i hjärnan som då och då vaknar till liv och frågar om det inte är dags för en cigarett. Det är bara att smälla monstret i huvudet med en stekpanna och låta det sova vidare. Det finns liksom ingen bättre motivation än att min astma nästan är helt symtomfri nu. Love it!
     Körkortet? Ja det står ständigt på listan haha. Men jag har fått en fin present när jag fyllde 25, med ett tillskott till körkortskassan - så nu har jag skrivit in mig igen! Nu finns ingen återvändo, och jag planerar att ha körkortet i handen till hösten.
     Utbildningen går bra, thank you very much! Senaste hemtentan gick igenom med bravur, VG! Det händer inte ofta men även en blind höna kan hitta ett frö. I slutet av mars har vi gått halva tiden. Känns också helt otroligt. Kan knappt förstå att jag redan hängt på universitetet i drygt 1,5 år.

Kvällen idag har spenderats på youtube. Jag har lyssnat på så mycket ny musik att jag inte kommer att minnas hälften när jag vaknar imorgon. Hittat lite "nya" favoriter såsom Megan Nicole och Jon Cozart, men också gjort ett besök hos gamla favoriter. Ylvis till exempel, musik-komiker eller vad man nu ska kalla dem. Jag skakar på huvudet åt många av deras texter och påhitt, men musik är något de verkligen kan.
   Ikväll snubblade jag över en låt jag inte hört förut med Ylvis. Old Friends, som är en slags psykopatisk hyllning till livet. Jag lyssnar och vet inte om jag ska skratta eller gråta, texten är så otroligt vriden och sjuk, men musiken så vacker att jag blir alldeles salig. Den passar utmärkt en kväll som denna, när man sitter uppe sent och tänker på tiden som rusar alldeles för fort fram.