och havet ligger stilla utan vind

Det blev så konstigt. Hela helgen liksom försvann som i en dimma, och plötsligt är det söndag och jag minns liksom ingenting mer än sorlet från nyheterna och den där ångesten jag kände när jag vaknade.
I fredags slutade jag nästan oförskämt tidigt, halv ett. Bussen hem och somnade i soffan med en katt på bröstet. Utan att jag egentligen vet varför vaknade jag sådär lite panikartat, svettig och med oro i kroppen. Kanske en mardröm? Kanske fastnat med en arm under soffkudden? Oavsett så när jag vaknade var jag tvungen att kolla telefonen för att se vad klockan var. Bara några minuter efter 15.
Samtidigt som jag ser vad klockan är ser jag också alla aviseringar från facebook. Vänner i stockholm som markerat sig som "i säkerhet".
Det är där någonstans hjärtat stannar. För enda gången facebook aktiverar denna funktionen har varit vid terrorattentat och liknande katastrofer. Och det enda jag tänker när jag snabbt plockar fram aftonbladet är Nej. Nej. Nej. För jag vill inte läsa men jag måste. Jag läser, slutar andas och all sömnighet är som bortblåst. Varenda tusendels millimeter av mig är klarvaken.
Jag bor ju inte i Stockholm. Inte ens i närheten. Men paniken gällde inte mig, utan alla de vänner jag fått under min uppväxt. Alla kamrater från hogwarts.nu vars liv jag fortfarande följer, vänner från en hel ungdom på internet. Snabbt räknar jag igenom vilka som har markerat "säkra" på facebook, gör en kort uträkning för vilka som saknas. Tackar någon där uppe för facebook och internet medan jag skickar iväg privata meddelanden till de som saknas.

Mina vänner var oskadda. Någon annans vän klarade sig inte. Någon annans vän ligger på sjukhus. En hel nation har gått in i chock och slits mellan sorg, rädsla, ilska och kärlek. För något man flera gånger senaste åren sett på avstånd har nu kommit så himla nära inpå. Först till Europa, nu till Sverige. Är som att för varje gräns närmare som passerat stiger rädslan för vad som kommer ske härnäst.

Helgen har spenderats med nyheterna. Två små korta promenader och lite matlagning, i övrigt har jag nog inte åstadkommit någonting. Lite synd med tanke på allt jag egentligen hade behövt åstadkomma denna helg.
Men när katastrofer sker så stannar tillvaron upp. Allt bli stilla.
Som havet efter full storm.
För att hämta andan.