Att kommunicera med en husalf

För ett par månader sedan letade min styvmor efter något viktigt, vi letade överallt. Till slut sa jag att hon skulle lägga en sax och en nyckel i ett fönster; ett gammalt husmorstips för att återfå borttappade saker. Några dagar senare fick jag ett sms om att det eftersökta hade hittats.
  Igår när jag skulle gå hemifrån hittade jag inte mina nycklar. Min nyckelknippa är så stor att det är nästan omöjligt att INTE hitta den, då den just nu innehåller en hel drös nycklar (lägenhet, husmorsnyckel, förrådsnyckel, cykelnyckel, garagenyckel, bilnyckel + motorvärmarkontroll). Någon har sagt att man inte ska ha alla nycklar ihop och jag ska dela på dem MEN just nu sitter de ihop i med grönt nyckelband.
Jag letade ÖVERALLT! I både sommarjackan och regnjackan, i handväskan, i koftor, byxfickor, hallbyrån, soffan, köket, till och med badrummet fick sig en genomsökning. När nycklarna inte dök upp fick jag gå till affären ändå. När jag kom hem sökte jag igenom alla ställen en gång till, tittade i vardagsrumsbordet och sambons jackor. Ingenstans fanns den enorma nyckelknippan att hitta. Då kom jag på att jag kunde göra som jag bett styvmor göra, lägga en sax och en nyckel i fönstret. Sagt och gjort, i köksfönstret lade jag saxen och en liten extranyckel, och bad tyst inom mig att mina nycklar skulle komma fram igen.
 Full av skam fick jag idag erkänna för sambon att jag tappat bort mina nycklar, och (efter att ha letat igenom lägenheten, jackorna och handväskan en tredje gång) sökte vi igenom bilen och min jacka i garaget, såklart utan resultat.
Väl hemma igen förlorade jag hoppet och klämde lite förtvivlat på fickorna till regnjackan - OCH DÄR LÅG DE! I samma jacka jag kontrollerat och känt i fickorna på ett otal gånger redan då jag visste att jag haft jackan på mig nyligen, men där det inte funnits någon nyckelknippa. Jag kan ju omöjligt ha missat den enorma knippan tidigare, för nu kändes den ju hur tydligt som helst!
Sambon bara skakade på huvudet, medan jag tackade vår kära husalf för att h*n så snällt lade fram mina nycklar igen.

Nu ligger saxen och nyckeln i fönstret igen, denna gång i hopp om att hitta vår försvunna cykelpump...

Ingen vanlig dag

Idag fyller lille prins 1 år, jag kan knappt fatta att tiden gått så fort. Känns som igår syrran berättade att hon var gravid, och idag springer busfröt runt och utforskar världen. Eftersom de inte bor i närheten har vi inte kunnat ses idag, men jag skickade videohälsning med födelsedagssång och vi träffas imorgon på hans kalas. Håller tummarna för fint väder!

Som om det inte vore nog med att denna lilla prins fyller år, så har det ju varit en speciell dag för en annan prins också! Sveriges nya lille prins har döpts idag! Jag kunde inte låta bli att kika lite när lille Oscars dopgudstjänst sändes på tvn, och åh vad fint det var! Föga oväntat stal ungarna showen, Oscar blundade igenom det mesta, Nicolas satt lugn som en filbunke i pappas knä och Leonore var mest som ett barn i hennes ålder brukar vara; nyfiken, busig och med sprind i benen. Estelle gjorde fantastiskt bra ifrån sig och jag är impad över hur samlad hon är trots all uppmärksamhet. Fint dop!

Jag hade massor av saker jag behövde göra idag, jag har bara gjort en av dem (kan ju skylla på prinsdopet). Känner av den där ångesten som kommer när man vet att man skjutit upp något viktigt, men jag har i alla fall tagit ett steg framåt och inga bakåt, och det är väl någonstans huvudsaken. 

Bild från första vårdagen, systersonprinsen Ludvig provar sina nya solbrillor <3

And the stories that we tell

Vad ger man någon man vill ge hela världen?
Lille prins fyller 1 år och jag har letat födelsedagspresenter, och det gör nästan ont av beslutsångesten i att välja rätt gåva. Inte för att han lär komma ihåg detta om 20 år men första födelsedagen är ju alltid lite speciell. Sen när det är till en liten pojke som ändå får så oändligt mycket kärlek av sina fantastiska föräldrar, släkt och vänner, så är det klart man vill göra något annorlunda till födelsedagen än bara de vanliga kramarna och pussarna.
Jag köpte hans present igår, men det hjälps visst inte. Jag gick och tittade presenter idag med så sambon fick slita mig bort från småbarnsavdelningen så vi hann med att handla lite frukost också...

Det är väl så när man inte har egna barn, då får man hitta andra att slösa sin kärlek på. Jag har dock tur som har många fina syskonbarn och svågerbarn(kan man säga så?) att spendera tid med, och försöker alltid ge dem lite extra uppmärksamhet när vi ses - särskilt då mitt just nu hektiska liv gör att vi ses ALLDELES för sällan. Helst vill man ju träffa hela släkten hela tiden (nåja, oftare i alla fall!) men det går ju inte när man är skilsmässobarn och sambo med ett annat skilsmässobarn och därmed har fyra föräldrar och ett helt fotbollslag av syskon att hinna umgås med. Och så vänner på det såklart, många med egna barn och familjeliv.
Mer än en gång har jag mått dåligt över att inte hinna ses, över att missa ett kalas eller behöva tacka nej till en inbjudan. Då måste jag ge mig själv en vänlig men bestämd smäll på käften och förklara att jag inte kan vara superwoman hur gärna jag än vill, och att man först och främst måste räcka till för sig själv innan man kan räcka till åt andra.

Hur gör man för att ladda batterierna så man räcker till åt sig själv då?
Jag väljer att kura ihop i soffan med två keltokiga katter, lyssnar på en trevlig ljudbok och slappnar av med lite korsord eller virkning. Det är avslappning på hög nivå!

Your words cut deeper than a knife

Då var det dags igen, jag har fått en musikmani och just nu är det stämmor som gäller. Sjukt häftigt och jag önskar jag kunde sjunga lika amazing som några av acapellastjärnorna man stöter på i youtubevärlden. En ung men galet duktig person är här, Jon Cozart som sjunger Stitches och gör det fantastiskt!

Little by little, one travels far

Maj månad:

- Våren är äntligen här! Fy så det dröjde men nu är vi tacksamma för solskenet ^^

- Läser Naturvetenskap i förskolan (7,5hp intensiv kurs, både sjukt roligt
 och sjukt tufft samtidigt, minns visst inte mycket från högstadiet)

- Deltagit i Gårdsby Konst och hantverksrunda med min virkning, fantastiskt trevligt!

- Färgat håret svart/lila, kul med förändring!

- Letar ny bil. Valet står mellan Skoda Superb och Volvo V70, sambon velar som aldrig förr!

- Blivit faster igen!! Min svåger och hans fru har fått en liten dotter till, omständigheter har dock gjort att vi fått ses ännu och det är så synd, vill verkligen träffa det lilla livet och familjen! Saknar min lilla prinsessa Isabelle också <3

- Systersonen Ludvig fyller 1 år! Helt galet att tiden går så fort, kan inte förstå det. Vi har setts alldeles för lite sista tiden men så är ju livet tyvärr när man bor långt ifrån varann. Men fick se
 honom lite i helgen och åh så snabbt han växer! Inte blyg för fem öre heller gullpojken <3

So much to do, so little time. Mycket som sker just nu och studierna tar mycket tid och sambon jobbar massor, känns som om vi inte hinner allt vi vill den korta stund vi är lediga. Men snart är sommaren här och då hoppas vi på mer lugn, även om jag jobbar en del då med. Men halva studietiden har gått nu och jag har "bara" 1,5 år kvar tills jag är färdigutbildad lärare ^^

Here's to life, Francis said

Plötsligt var det ett nytt år, och första månaden är redan slut. Det känns som att tiden rusar fram och jag hinner liksom inte med riktigt. Det måste inte vara negativt, man blir ju visare med åldern! Dock känns det som att det är så mycket jag vill göra som jag inte hinner. Har ni skaffat några nyårslöften? Det har inte jag det här året. Jag fortsätter på samma linje som innan, stay rökfri, skaffa körkort och klara min utbildning.
     Rökfri har jag nu varit i.. två år? Jag börjar tappa räkningen, två eller tre år är det i alla fall. Man tycker ju att jag borde "vant mig" men det är verkligen inte så enkelt. Jag tror att det alltid kommer att finnas ett liitet rökmonster i hjärnan som då och då vaknar till liv och frågar om det inte är dags för en cigarett. Det är bara att smälla monstret i huvudet med en stekpanna och låta det sova vidare. Det finns liksom ingen bättre motivation än att min astma nästan är helt symtomfri nu. Love it!
     Körkortet? Ja det står ständigt på listan haha. Men jag har fått en fin present när jag fyllde 25, med ett tillskott till körkortskassan - så nu har jag skrivit in mig igen! Nu finns ingen återvändo, och jag planerar att ha körkortet i handen till hösten.
     Utbildningen går bra, thank you very much! Senaste hemtentan gick igenom med bravur, VG! Det händer inte ofta men även en blind höna kan hitta ett frö. I slutet av mars har vi gått halva tiden. Känns också helt otroligt. Kan knappt förstå att jag redan hängt på universitetet i drygt 1,5 år.

Kvällen idag har spenderats på youtube. Jag har lyssnat på så mycket ny musik att jag inte kommer att minnas hälften när jag vaknar imorgon. Hittat lite "nya" favoriter såsom Megan Nicole och Jon Cozart, men också gjort ett besök hos gamla favoriter. Ylvis till exempel, musik-komiker eller vad man nu ska kalla dem. Jag skakar på huvudet åt många av deras texter och påhitt, men musik är något de verkligen kan.
   Ikväll snubblade jag över en låt jag inte hört förut med Ylvis. Old Friends, som är en slags psykopatisk hyllning till livet. Jag lyssnar och vet inte om jag ska skratta eller gråta, texten är så otroligt vriden och sjuk, men musiken så vacker att jag blir alldeles salig. Den passar utmärkt en kväll som denna, när man sitter uppe sent och tänker på tiden som rusar alldeles för fort fram.