Vad ger man någon man vill ge hela världen?
Lille prins fyller 1 år och jag har letat födelsedagspresenter, och det gör nästan ont av beslutsångesten i att välja rätt gåva. Inte för att han lär komma ihåg detta om 20 år men första födelsedagen är ju alltid lite speciell. Sen när det är till en liten pojke som ändå får så oändligt mycket kärlek av sina fantastiska föräldrar, släkt och vänner, så är det klart man vill göra något annorlunda till födelsedagen än bara de vanliga kramarna och pussarna.
Jag köpte hans present igår, men det hjälps visst inte. Jag gick och tittade presenter idag med så sambon fick slita mig bort från småbarnsavdelningen så vi hann med att handla lite frukost också...
Det är väl så när man inte har egna barn, då får man hitta andra att slösa sin kärlek på. Jag har dock tur som har många fina syskonbarn och svågerbarn(kan man säga så?) att spendera tid med, och försöker alltid ge dem lite extra uppmärksamhet när vi ses - särskilt då mitt just nu hektiska liv gör att vi ses ALLDELES för sällan. Helst vill man ju träffa hela släkten hela tiden (nåja, oftare i alla fall!) men det går ju inte när man är skilsmässobarn och sambo med ett annat skilsmässobarn och därmed har fyra föräldrar och ett helt fotbollslag av syskon att hinna umgås med. Och så vänner på det såklart, många med egna barn och familjeliv.
Mer än en gång har jag mått dåligt över att inte hinna ses, över att missa ett kalas eller behöva tacka nej till en inbjudan. Då måste jag ge mig själv en vänlig men bestämd smäll på käften och förklara att jag inte kan vara superwoman hur gärna jag än vill, och att man först och främst måste räcka till för sig själv innan man kan räcka till åt andra.
Hur gör man för att ladda batterierna så man räcker till åt sig själv då?
Jag väljer att kura ihop i soffan med två keltokiga katter, lyssnar på en trevlig ljudbok och slappnar av med lite korsord eller virkning. Det är avslappning på hög nivå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar