Nattuggla

Varför är det så att en del personers tankeverksamhet är som mest effektiv på nätterna?  Och varför är just jag en sån person?
Jag kan gå en hel dag utan allt för stora funderingar. Sen blir det natt, och hjärnan bubblar över av existensiella frågor, vardagsbetraktelser och framtidsdrömmar! Det blir stört omöjligt att somna.
Detta är inte något som kommit sista tiden heller, utan redan i skolåldern låg jag vaken flera timmar och funderade. Då läste jag mig igenom timmarna - nu ligger jag i sängen fast besluten att somna trots alla tankar och det slutar med att jag ligger vaken dubbelt så länge.
Sambon är likadan, som mest aktiv på nätterna,  skillnaden är att han har mycket lättare att somna, alltså sover han sen över tre timmar tillbaka. Katterna också. Och här ligger jag och funderar över om det inte vore trevligt att renovera sovrummet..

Varför är det så? Varför kan inte jag få vara en av de som somnar så fort de lägger huvudet på kudden? En del påstår att jo om man stiger upp tillräckligt tidigt så somnar man snabbt på kvällen. Inte jag. Jag har flera gånger kämpat och stigit upp med tuppen, varit halvdöd av trötthet hela dagen bara för att likt förbannat ligga vaken långt in på natten och vakna ÄNNU tröttare dagen efter.
En del säger att det växer bort med tiden.. men det är ju NU jag behöver sova tidigt och vakna tidigt - inte när jag är 70 och slutat jobba. Ska man lyckas bra med jobb (mitt yrke är nästan uteslutande dagtid) och familj (inte nu men om några år förhoppningsvis) så behöver man ju bra sömnrutiner. Jag har inga rutiner alls med min sömn. Inte ens dåliga.

Är det någon som lever med samma problem och/eller har tips på hur man övervinner funderandet och somnar i tid? Skriv då gärna och berätta.

Jag älskar effektiviteten i mina tankar på nätterna,  men det hade varit underbart skönt att ha det på dagen istället,  och få ägna nätterna åt härligt återhämtande sömn.

Godnatt