Jag har lyckats med bedriften att bli sjuk - igen. Normalt sett drar jag ju inte på mig så många förkylningar men nu på nytt jobb med nya baciller och framförallt småbarn som mer än gärna delar med sig av diverse virus och bakterier så kunde det inte undvikas.
I tisdags kväll började jag känna mig hängig, på natten till onsdag vaknade jag flera gånger av ont i halsen. På morgonen kändes det som om hela huvudet svullnat upp, näsan täppt och halsen kändes tjock och öm. Jag steg upp och försökte äta lite, huvudet helt dimmigt och när jag väl stoppade termometern i munnen så fick jag förklaringen - 38,3 i temp.
Men nu börjar jag må bättre. Legat på 37 hela morgonen, inte så bra som mina vanliga 36 men nästan full pott och huvudet känns inte fyllt av bomull längre. Lite halsont och snuva kvar, men om nästa feberkoll går igenom skall jag ringa jobbet och säga att jag kommer imorgon.
På tal om helt andra sjukdomar.. Jag trodde ju för ett tag sedan att jag hade UVI, med klassiska symtom samt makroskopisk hematuri (alltså synligt blod i urinen), och gick till doktorn. Fick där antibiotika då jag var öm över njurarna och gått med symtomen i 8 dagar. Jag blev faktiskt bättre, men urinproverna som skickades på odling visade inga bakterier. Bara blod. Mystiskt va? Jag hade alltså inte UVI. Men min doktor skrev bara i sitt lilla provsvarsbrev att "blir du inte bättre efter antibiotikan så hör av dig".
Nu är det så att jag HAR blivit bättre, de flesta symtomen är som bortblåsta, MEN jag tycker fortfarande jag är öm över njurarna (fast svårt att avgöra om det är ryggen eller njurarna då jag inte lyckas känna på samma sätt som doktorn gjorde) samt trängningar från och till. Så bättre är jag, men är jag botad? Sen har man ju inte tid att springa hos läkaren stup i ett heller. Särskilt inte när man börjat på nytt arbete.
Nej, ett friskhetspiller hade varit att föredra. En kollega sa häromdagen "Du har ju varit med om allt!" och ibland känns det nästan så, som att det alltid är JAG som drabbas. Det känns fruktansvärt frustrerande, att aldrig få känna sig frisk. Antingen drabbas man av förkylningar eller liknande, och när man väl är fri från allt sådant så skall ens kroniska sjukdomar som psoriasisen eller astman ställa till det, så är man tillbaka i sjukligheten igen. För även om jag är välbehandlad och relativt frisk från de kroniska sjukdomarna så ändras förutsättningarna ständigt i och med väder, miljö och mående, och därmed så dyker det upp små fallgropar ändå.
Happy thoughts? Jo det hade ju varit det bästa men man blir lite nere av att ligga i soffan flera dagar. Men tänkte ta en dusch, packa ihop lite försändelser och bege mig ut i vårvädret för att returnera lite varor jag köpt.
Love <3 och hoppas ni där ute är friskare än mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar