Jag har blivit utmanad att börja skriva igen. Skriva, vad som helst mellan himmel och jord och allt därutanför. Någon som känner mig och vet hur mitt liv formats av och skapats med ord och texter tycker jag borde ta steget och kasta mig utför det hisnande stup som frammanas varje gång jag tänker att jag ska skriva något.
Det är egentligen en smula underligt, att jag har skrivit så länge jag kan minnas men fortfarande tycker skrivandet är så skrämmande. Kanske just därför, för att skrivandet, berättandet, är just den jag är - och att skrivandet därmed blir något utlämnande, något naket och personligt. Vad jag än skriver om så kommer det alltid direkt inifrån, och jag kan omöjligt dölja mig själv när jag skriver.
Ute i verkligheten är det så lätt att sätta på sig en mask och vara någon annan, eller bara att vara en annan version av sig själv. När jag skriver är den där masken plötsligt genomskinlig, avslöjande och ärligt talat helt meningslös. Jag blir oförmögen att föreställa mig själv som någon annan och att skriva blir lite som att öppna Pandoras ask. Man vet aldrig vad som väntar.
För att inte tala om att sedan publicera det.
Nu är jag ingen kändis med hundra tusen följare som dagligen besöker mig för att se mina senaste konstiga påhitt. Det är bara vetskapen om att det som publicerats kan vem som helst läsa, vän som ovän, och alla dömer. Att internet aldrig glömmer.
Kanske är det just därför jag måste göra det. Den ultimata utmaningen. Öppna asken och låta alla tankar löpa amok på riktigt, låta livet ske. Skita i vad folk kan tänka och tycka om det, och fortsätta framåt. Kanske kvittar det om det blir ett inlägg om dagen eller ett inlägg i månaden, bara jag tar sats och hoppar och inte låter mig hållas tillbaka. För i slutändan är det bara jag själv som binder mig, ingen annan. Och vem vill vara fånge i sig själv?
Så jag antar utmaningen, att börja skriva igen. Här, och kanske på andra ställen, i andra format. Mitt första steg blir detta inlägg, nästan ett år efter det senaste. Fullkomligt onödigt för eventuella vilsekomna läsare, men ack så viktigt för mig som påbörjar ett nytt äventyr. Bloggen skapades från början med intentionen att kunna se tillbaka på mig själv, komma ihåg viktiga som oviktiga saker ur mitt liv. Om denna utmaning faktiskt lyckas vill jag kunna se tillbaka och komma ihåg vart det började. Misslyckas det vill jag kunna se tillbaka och analysera varför det gick snett. Oavsett vad som händer vill jag kunna se tillbaka på den kvällen en söndag i mars då jag äntligen bestämde mig för att jag är bra nog för att skriva åt mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar