Spin around like a crazy elf, dancing by himself

De i min bekantskapskrets har börjat vänja sig vid att jag pratar om min psykiska hälsa. Något jag inte pratar om så ofta är min långa diagnoslista av mer fysisk karaktär. Jag har flera endokrina diagnoser (Hej polycystiskt ovariesyndrom, Hej hypotyreos), en immunmedierad inflammatorisk sjukdom (Hej psoriasis), sedan även astman som är en luftvägssjukdom. Alla dessa är kroniska, vilket innebär att man kan behandla symtom och förebygga skov men man kan aldrig botas från dem. Jag får ofta höra "du är alltid sjuk", eller "du har alla sjukdomar i världen", som om det vore något självvalt eller komiskt. Faktum är att jag hatar mina diagnoser så mycket att jag brukar låtsas att de inte finns. Därför tänkte jag att jag skulle ta igen det lite nu. Wall of text coming.❤

Problemet med att ignorera sina diagnoser under lång tid är att man då glömmer bort att ta hand om sig själv och sjukdomarna får härja fritt vilket egentligen bara leder till att man mår sämre.

Ta min hypotyreos till exempel, ni som inte vet vad det är för något kan ju få snabbversionen; det är en sköldkörtelrubbning som gör att ämnesomsättningen bromsas och går på sparlåga vilket bland annat orsakar extrem trötthet, muskelsvaghet/mjölksyra, frusenhet, viktökning, fysisk/psykisk oro osv. Ja den påverkar hela kroppen.

Eftersom hypons största symtom i mitt fall är den extrema tröttheten så är det lätt hänt att man viker sig för den och blir stilla. Vad händer med en kropp som alltid är stilla? Den blir mer trött, ännu svagare osv, vilket i sin tur förstärker mina symtom. En ond cirkel.

Min pcos syns framförallt på mig genom min övervikt, de flesta med pcos har nämligen hemskt lätt att gå upp i vikt och fruktansvärt svårt att gå ner den. Men du kan också se den genom att jag har väldigt tunt hår, ofta har utbrott av acne och mina äggstockar pryds av små radband (äggblåsor). Inte för att man brukar gå runt och inspektera folks äggstockar men... I alla fall, här är mitt främsta symtom övervikten. Övervikt leder till att det är svårt att röra sig, man får lätt ledinflammationer osv och blir stilla och går upp i vikt. För en PCOSare är övervikt som att hälla bensin på en eld, för om vi går upp i vikt kommer även sjukdomen att förvärras, och vi får ÄNNU lättare att öka i vikt. Det blir alltså en ond spiral som är djävulskt svår att bryta.

Men om man LYCKAS bryta den där onda spiralen och vänder den, man börjar gå ner i vikt - då blir man också friskare. Som sagt, man kan inte bota pcos men man kan minska symtomen genom att bland annat gå ner i vikt. Det finns såklart andra saker man kan göra också, som att använda p-piller (reglerar några av de hormoner som pcos krånglar med), dricka grönmyntate och undvika mjölkprodukter. 

Astma vet de flesta vad det är. Även här står din allmänna fysiska hälsa i nära symbios med den jävliga sjukdomen. Nu har jag ändå en snäll astma, kanske för att min främst uppstod pga dumheter i tonåren, men ändå. I alla fall, om man missköter hälsan och utsätter sig för många "triggers" (i mitt fall starka parfymer, rökiga miljöer, pälsdjur) så kommer det märkas på astman. Likaså flåset, din kondis påverkar hur väl lungorna fungerar. Jag som har noll kondition? Inte så lyckat att vara otränad och strunta i att akta sig för triggers.

Nu till det viktiga, sisådär sju sidor senare; VAD ÄR POÄNGEN?!

Jo det jag ville komma fram till i allt svammel, hur fan motarbetar man alla tröga diagnoser man dras med?

I mitt fall; röra på sig. Genom att börja röra mig mer hoppas jag på att kicka igång energin och därmed kunna räcka fingret åt sengångardjuret Hypo, kunna gå av mig lite av den vikten som göder PCOS-monstret och stärka lungkapaciteten så jag har bättre motståndskraft mot triggers och därmed desarmera den lilla astmadjävulen.

Kan motion hjälpa mot min psoriasis då? Absolut! Orkar inte gå in på vad psoriasis är men faktum är att mitt totala fysiska välmående påverkar min psoriasis. Jag får fler skov när kroppen mår dåligt, färre när kroppen mår bra. Dessutom minskar risken för ledvärk (som är en del av sjukdomen) genom att man rör sig och man minskar inflammatoriska processer i kroppen.

Mitt mål med motionen är främst att kunna bli medicinfri. Att kunna gå och lägga mig på kvällen utan att behöva tänka på att svälja ner en näve tabletter för att kunna agera människa dagen efter. Att kunna bli förvånad vid ett nytt skov och slippa "inte nu igen" som första tanke.

Så idag gick jag 15 000 steg och hoppade över min dagliga hypo-nap (powernap för att orka några timmar till av dagen). Då började dagen också med rörelselektion på tre timmar där vi spenderade ca 1h aktiv tid i rörelse och jag blev både svettig och blåmärkt! Hjärnan glad, fötterna inte lika glada men de lär väl sig de med så småningom!

Over and out, sorry for wall of text men som sagt. Pratar man inte om sina fysiska tillkortakommanden på tio år så blir det såhär. Du kunde faktiskt slutat läsa för länge sen!

❤