Jag hade en sån där jobbig dag igår, sån där då man bara vill begrava sig under täcket och sova sova sova och hoppas på bättre tider. Ont överallt, och lite nere - men se, det släppte! För idag känns det mycket bättre. Visserligen har jag ont i magen som vanligt, men jag är vid gott mod för idag skall jag till en ny avdelning på en arbetsplats jag besökt tidigare och trivs på - så det känns himla roligt och spännande! Dessutom skall min läkare, äntligen, ringa idag och vi skall diskutera huruvida jag skall remitteras till endokrinologen för behandling eller påbörja medicin på en gång. Även om jag är otålig att prova medicinen så skulle det nog kännas bäst att få kontakt med de som kan sjukdomen utan och innan och därmed kanske få kontakt med personal som är lite mer tillgängliga än min fantastiska husläkare på vårdcentralen. För även om hon är den bästa läkare jag har haft, så är hon också galet populär och det är flera veckors väntetid för att få träffa henne.
Så, snabbt i med en kopp kaffe för nu skall jag bege mig mot bussen. Hemma sent och lär inte ha ork att sitta här då.
Många kramar - och höstkärlek - till er!
torsdag 10 oktober 2013
måndag 7 oktober 2013
En uppdatering..
Folk i min omgivning får ständigt höra mig prataprataprataprata, men på bloggen är det oroväckande tyst. Det hela beror helt enkelt på att tre sjättedelar av blogglusten försvann när laptopen dog, och för ett par veckor sedan dog även min mobiltelefon och därmed ytterligare två sjättedelar av bloggandet. Kvar finns en liten stackars sjättedel som hör till min halvtaskiga stationära dator - och summan av detta blir en vääldig kraftig bloggtorka.
Jag kan glädjefullt berätta att jag tagit ett stort steg framåt i mitt liv. Vad det innebär kan jag berätta om en annan gång. För mig är det stort, även om andra säkert inte kommer märka av något annorlunda. Men det är ändå ett steg uppåt för mig.
Ett annat stort steg är att det äntligen verkar som att vården skall enas om en förklaring till min extrema trötthet, småsjukhet o magproblem - det har nämligen visat sig (än en gång) att mina sköldkörtelvärden är för låga, och läkaren misstänker att jag har underfunktion i sköldkörteln. Så nu väntar jag på att förhoppningsvis få komma till endokrinolog som kan hjälpa mig vidare. Tänk om vi äntligen hittat lösningen på denna ständiga trötthet? Håll tummarna!
Imorgon får vi hem en ny spis, med glaskeramikhäll. Det ser vi fram emot. Jag har tjatat på Växjöhem hur länge som helst om att jag behöver en ny spis men de har viftat bort mig. Nu skall de slå ihop sig med Hyresbostäder, pratar om bra standard i lägenheten och VIPS så behöver jag en ny spis för OJ den är visst 13 år gammal! Så.. ja, jag är nöjd trots allt. Ser fram emot en fungerande ugn om inte annat!
Nu skall jag göra sambon sällskap i sängen, stackarn är dödstrött på kvällarna nu när han jobbar dagskiftet. Jag är å andra sidan alltid dödstrött - så det blir tidiga kvällar i hushållet numera! Fast helt illa är det ju inte, det innebär både längre sömn och mera filmmys!
Godnatt! <3
Jag kan glädjefullt berätta att jag tagit ett stort steg framåt i mitt liv. Vad det innebär kan jag berätta om en annan gång. För mig är det stort, även om andra säkert inte kommer märka av något annorlunda. Men det är ändå ett steg uppåt för mig.
Ett annat stort steg är att det äntligen verkar som att vården skall enas om en förklaring till min extrema trötthet, småsjukhet o magproblem - det har nämligen visat sig (än en gång) att mina sköldkörtelvärden är för låga, och läkaren misstänker att jag har underfunktion i sköldkörteln. Så nu väntar jag på att förhoppningsvis få komma till endokrinolog som kan hjälpa mig vidare. Tänk om vi äntligen hittat lösningen på denna ständiga trötthet? Håll tummarna!
Imorgon får vi hem en ny spis, med glaskeramikhäll. Det ser vi fram emot. Jag har tjatat på Växjöhem hur länge som helst om att jag behöver en ny spis men de har viftat bort mig. Nu skall de slå ihop sig med Hyresbostäder, pratar om bra standard i lägenheten och VIPS så behöver jag en ny spis för OJ den är visst 13 år gammal! Så.. ja, jag är nöjd trots allt. Ser fram emot en fungerande ugn om inte annat!
Nu skall jag göra sambon sällskap i sängen, stackarn är dödstrött på kvällarna nu när han jobbar dagskiftet. Jag är å andra sidan alltid dödstrött - så det blir tidiga kvällar i hushållet numera! Fast helt illa är det ju inte, det innebär både längre sömn och mera filmmys!
Godnatt! <3
torsdag 26 september 2013
Kvinnotankar..
Det är höst. Då brukar jag gå igenom klädkammaren och stora byrån för att rensa ut kläder som inte används, och byta ut sommarkläder mot höstkläder (för allt får inte plats samtidigt, dessutom är sommarkläderna i vägen på hösten och vise versa). Denna sysselsättning är både rolig och hemskt tråkig. Tråkig då det på sätt och vis är en form av städning (och som ni vet hatar jag att städa), och det är tråkigt att behöva göra sig av med kläder (speciellt gamla favoriter), däremot är det himla roligt att ta fram de saknade höstkläderna, stickade koftor och mysiga tröjor! Så rensning bland kläderna sker numera varje höst och vår.
Jag har hittills lyckats få ihop:
- En sopsäck med sommarkläder som skall ner till källaren
- En sopsäck med kläder som aldrig används och skall ges bort
- En kasse med kläder som behöver lagas
- En kasse med alla gamla favoritkläder som nu är så trasiga att de är bortom räddning (så hemskt!)
Ändå är det trångt i lådorna - och höst/vinterkläderna har inte ens kommit upp från källaren än!
Ändå har man aldrig kläder när man ska någonstans..?
En stor eloge till min sambo som står ut med mig
som klämmer in sina kläder i ett hörn av klädkammaren så jag får plats med alla mina
som lyssnar på min panik när jag inte hittar något att ha på mig
som sedan kliver över högar av kläder på golvet när jag i panik rivit ur hela byrån
som motvilligt, men kärleksfullt, följer med mig och shoppar
som motvilligt, men kärleksfullt, sitter och tittar på mina modevisningar när jag shoppat själv
som fortfarande älskar mig precis så knäpp och tokig som jag är
Jag kan skatta mig lycklig.
Påminn mig om detta nästa gång jag inte hittar några bra kläder..
Jag har hittills lyckats få ihop:
- En sopsäck med sommarkläder som skall ner till källaren
- En sopsäck med kläder som aldrig används och skall ges bort
- En kasse med kläder som behöver lagas
- En kasse med alla gamla favoritkläder som nu är så trasiga att de är bortom räddning (så hemskt!)
Ändå är det trångt i lådorna - och höst/vinterkläderna har inte ens kommit upp från källaren än!
Ändå har man aldrig kläder när man ska någonstans..?
En stor eloge till min sambo som står ut med mig
som klämmer in sina kläder i ett hörn av klädkammaren så jag får plats med alla mina
som lyssnar på min panik när jag inte hittar något att ha på mig
som sedan kliver över högar av kläder på golvet när jag i panik rivit ur hela byrån
som motvilligt, men kärleksfullt, följer med mig och shoppar
som motvilligt, men kärleksfullt, sitter och tittar på mina modevisningar när jag shoppat själv
som fortfarande älskar mig precis så knäpp och tokig som jag är
Jag kan skatta mig lycklig.
Påminn mig om detta nästa gång jag inte hittar några bra kläder..
tisdag 24 september 2013
Bromsar
Jag har börjat övningsköra. Det går oväntat bra, för att vara mig såklart. Trafikläraren sa att det är viktigt att veta hur det känns att bromsa hårt, så det har jag provat hemma. Hög fart, hård bromsning. Det gick bra.
Något annat som bromsar men inte lika hårt verkar vara min kropp. Ända sen min gallblåseoperation har kroppen skött sig oväntat bra, och efter rökstopp och astmamedicin har jag knappt ens varit förkyld. Men nu verkar senaste halvårets påfrestningar få kroppen att sparka bakut. Jag känner mig ständigt frusen och hängig, lederna känns av mer än jag vill erkänna och jag tappar både hår och naglar. Som om inte det vore nog har magen gått i smärtsam strejk som gör mig både svullen och mått. Känner mig riktigt fräsch och vacker med andra ord... ser ni nån med ballongmage och halvflint är det jag!
Det värsta är att jag bara får härda ut, så många resor i vården har jag haft att jag lärt mig att det bara är pengar kastade i sjön att försöka få svar på varför kroppen krånglar. Får istället glädjas åt att jag fick en lång "frisk" period nu sist.
Sen det självklara, igår slocknade jag tidigt fast jag skulle få sovmorgon. Idag somnar jag inte alls i tid, o ska upp tidigt för jobb imon! Slår aldrig fel!
Slut på gnäll, tack för visat intresse!
Kram o godnatt ^^
lördag 17 augusti 2013
"Du skulle va ett barnprogram"
Hur ska man tolka en sån kommentar från sambon? Han tycker nog inte jag är tråkig i alla fall!
torsdag 15 augusti 2013
Hjärntvättad..av mig själv!
Jag insåg precis att jag får kämpa hårt för att ens lyckas få i mig 1000 kcal om dagen. Och att detta får mig att öka i vikt. Att jag äter för mycket socker. Och alldeles för lite näringsrik mat.
I evigheter har jag lurat mig själv och trott att jag förätit mig själv, när jag i själva verket har gjort motsatsen. Känns väldigt olustigt.
I evigheter har jag lurat mig själv och trott att jag förätit mig själv, när jag i själva verket har gjort motsatsen. Känns väldigt olustigt.
måndag 12 augusti 2013
Flickan som överlevde
Jag lyckades överleva tandläkaren, men gud så ont det gjorde!
När jag var ung tonåring gjordes en rotfyllning, och nyligen var jag på käkkirurgen och opererade bort en visdomstand som växte fel - inget av detta kan mätas med idag när det bara skulle "borras lite". Tramadol och bedövningssprutor var som en liten pinne till försvar mot deras motorsåg (det var så det kändes). När de var klara var jag helt vimmelkantig av smärta, spänningar och framförallt lättnad, så jag är glad att jag drack min blåbärssmoothie innan jag gick dit. Annars hade jag väl åkt i backen när jag reste mig ur stolen.
Anledningen att jag behövde dit idag är en väldigt jobbig kindtand. För många år sedan, när jag fortfarande var runt 16 och inte tyckte att tandhälsa var något speciellt viktigt, fick jag ett hål i tanden som därmed fick lagas. För drygt ett år sedan lossnade denna lagningen. Då var jag 21 och betalade för min tandvård, hade väldigt osäker inkomst och tyckte absolut inte att jag hade råd att fara till tandläkaren och laga tanden igen, det funkade ju uppenbarligen inte ändå! Jag tänkte att så länge det inte gjorde ont så kunde det ju inte vara särskilt akut.
Nu, när jag är såååå mycket äldre och visare (haha -.-') har jag lärt mig att tar man inte itu med problemet på en gång blir det ofta fem resor värre. En ny enkel lagning hade inte kostat så mycket, och blivit hyfsat smärtfri.
För lite mer än en och en halv vecka sedan satt jag i bilen och tuggade tuggummi, bet med min ihåliga tand och PANG! Ett vitt ljussken blixtrade för ögonen och den värsta smärtan jag någonsin upplevt slog mig i sidan av huvudet. Den akuta smärtan försvann ganska snabbt, men ont gjorde det. Fruktansvärt ont. Jag tittade i spegeln och upptäckte en spricka genom hela tanden, men inget satt löst. Än en gång försökte jag strunta i att gå till tandläkaren, sa att jag skulle göra det men "glömde", det gick bra förutom att jag även glömde bort tanden och tuggade på fel sida ofta, vilket resulterade i samma smärtattacker fler gånger.
I fredags började det göra ont även när jag inte åt eller tuggade på fel sida. Jag gick på citodon, men på lördagen hjälpte inte ens det längre. Igår fick tramadol hjälpa mig (vilket i sig är ett under då tramadol inte hjälpte ett dugg när jag bröt armbågen), så idag var det bara att trotsa envisheten och ringa.
Dyrt och smärtsamt.
Nu sitter jag med provisorisk lagning för att se om tanden kan räddas med "vanlig" lagning, håller lagningen sig smärtfri går det bra, annars får jag mer ont. Funkar det inte blir det antingen rotfyllning för 4500 eller att dra ut den för 850. Tur att det är en kindtand.
Till alla unga tonåringar, ta hand om alla era tänder! De ska hålla livet ut, och kostar en förmögenhet att laga om de går sönder! Det är inte bara fult med trasiga tänder, det är också oerhört handikappande och smärtsamt.
Nu ska jag ta en powernap och återhämta mig, sen blir det nog lite körkortsteori!
Ciao!
När jag var ung tonåring gjordes en rotfyllning, och nyligen var jag på käkkirurgen och opererade bort en visdomstand som växte fel - inget av detta kan mätas med idag när det bara skulle "borras lite". Tramadol och bedövningssprutor var som en liten pinne till försvar mot deras motorsåg (det var så det kändes). När de var klara var jag helt vimmelkantig av smärta, spänningar och framförallt lättnad, så jag är glad att jag drack min blåbärssmoothie innan jag gick dit. Annars hade jag väl åkt i backen när jag reste mig ur stolen.
Anledningen att jag behövde dit idag är en väldigt jobbig kindtand. För många år sedan, när jag fortfarande var runt 16 och inte tyckte att tandhälsa var något speciellt viktigt, fick jag ett hål i tanden som därmed fick lagas. För drygt ett år sedan lossnade denna lagningen. Då var jag 21 och betalade för min tandvård, hade väldigt osäker inkomst och tyckte absolut inte att jag hade råd att fara till tandläkaren och laga tanden igen, det funkade ju uppenbarligen inte ändå! Jag tänkte att så länge det inte gjorde ont så kunde det ju inte vara särskilt akut.
Nu, när jag är såååå mycket äldre och visare (haha -.-') har jag lärt mig att tar man inte itu med problemet på en gång blir det ofta fem resor värre. En ny enkel lagning hade inte kostat så mycket, och blivit hyfsat smärtfri.
För lite mer än en och en halv vecka sedan satt jag i bilen och tuggade tuggummi, bet med min ihåliga tand och PANG! Ett vitt ljussken blixtrade för ögonen och den värsta smärtan jag någonsin upplevt slog mig i sidan av huvudet. Den akuta smärtan försvann ganska snabbt, men ont gjorde det. Fruktansvärt ont. Jag tittade i spegeln och upptäckte en spricka genom hela tanden, men inget satt löst. Än en gång försökte jag strunta i att gå till tandläkaren, sa att jag skulle göra det men "glömde", det gick bra förutom att jag även glömde bort tanden och tuggade på fel sida ofta, vilket resulterade i samma smärtattacker fler gånger.
I fredags började det göra ont även när jag inte åt eller tuggade på fel sida. Jag gick på citodon, men på lördagen hjälpte inte ens det längre. Igår fick tramadol hjälpa mig (vilket i sig är ett under då tramadol inte hjälpte ett dugg när jag bröt armbågen), så idag var det bara att trotsa envisheten och ringa.
Dyrt och smärtsamt.
Nu sitter jag med provisorisk lagning för att se om tanden kan räddas med "vanlig" lagning, håller lagningen sig smärtfri går det bra, annars får jag mer ont. Funkar det inte blir det antingen rotfyllning för 4500 eller att dra ut den för 850. Tur att det är en kindtand.
Till alla unga tonåringar, ta hand om alla era tänder! De ska hålla livet ut, och kostar en förmögenhet att laga om de går sönder! Det är inte bara fult med trasiga tänder, det är också oerhört handikappande och smärtsamt.
Nu ska jag ta en powernap och återhämta mig, sen blir det nog lite körkortsteori!
Ciao!
lördag 13 juli 2013
Läsmani
När jag lärde mig läsa och skriva, så öppnades världens alla dörrar för mig. Jag fick chansen att uppleva allas liv, och de som inte delade med sig av sitt liv kunde jag själv skriva om. Sedan de första ljudade orden jag fick lära mig läsa så har jag arbetat mig igenom bok efter bok. Ett tag läste jag så många böcker att jag idag antagligen inte skulle minnas att jag läst dem. Jag gjorde inget annat.
Idag är det lite annorlunda.
Nu när jag är vad man kallar vuxen (fast jag undrar om jag någonsin kommer att fatta att jag är det) så har jag så mycket att göra att jag har svårt att finna ro att läsa. För jag är inte den som vill läsa ett kapitel per kväll, för jag tycken mycket av känslan och inlevelsen försvinner då. När jag läser vill jag kunna kasta mig in i den värld boken berättar om. Numera har jag istället "bokperioder". Det kan gå flera månader utan att jag läser en enda bok, för att sedan hitta mig själv badandes i ett helt hav av böcker och nästan tappa världsuppfattningen helt. Det är inte alltid det blir så extremt, men ibland. Andra gånger är det mer läsahundrasidorperkvällinnanjobbet-period. Efter ett par veckor kommer jag in i någonting annat istället och böckerna blir stående i Harry Potter-rummet igen (yes i have!) för att sedan efter ett tag dammas av på nytt när en ny bokperiod sätter fart.
Nu tror jag att en sådan period har tagit sin början.
Jag har läst ut två böcker på tre dagar, och anledningen till att det blev tre dagar istället för två var helt enkelt att jag nästan kräktes en bit in i andra boken så var tvungen att pausa läsandet, hämta nya krafter och sedan fortsätta.
Jag har läst om många hemska saker, både sanna och påhittade. Många. Häromdagen läste jag boken Inspärrad (Teresa Cooper) som var det jobbigaste jag läst på länge, en bok om en ung flicka som spärras in, hålls nerdrogad och blir så fruktansvärt felbehandlad och utnyttjad på alla sätt och vis att det är omöjligt att förstå hemskheten ens med hennes egna ord. Det var helt sjukt, jag läste den från början till slut nästan i ett andetag, det kändes i alla fall så när jag avslutade den. Luften bara gick ur mig. Fantastisk stark människa som klarar av att skriva den och dela med sig.
Men, som om den boken inte var illa nog, så började jag läsa boken Trasig av Shy Keenan. Precis som jag skrev så kräktes jag nästan när jag läste den. Grät. Blundade. Men inte tar man sig igenom en bok genom att blunda. Det är då man tar ett djupt andetag och intalar sig själv att det inte är på riktigt, men här var det ju precis det. På riktigt. Det var någonstans där jag var tvungen att lägga ner boken för dagen och vänta tills nästa. Samla ny energi. För läsa ville jag. Till slut tog jag mig igenom den, kämpade mot all hemskhet och vidrighet med en innerlig önskan om att allt skulle sluta bra - hur bra det nu kan bli med en sådan uppväxt. Även här vill jag skänka hela världen till författaren, som tack till en fantastiskt bra skriven berättelse om en fruktansvärd uppväxt, vilket måste ha tagit omätbar styrka och kraft att dela med sig av. Otroligt.
Jag läser inte sådant för nöjes skull. Precis som att jag inte läser mängder med främmande människors livsberättande bloggar för nöjes skull. Jag läser för att lära mig, vakna, förstå, se, känna, uppleva, reagera, ge stöd, läka, bearbeta och någonstans inse att man själv trots allt har haft det jävligt bra. Att man aldrig får sluta kämpa för de runt om en. Att man aldrig får blunda och vända ryggen till. Att saker inte alltid är som man tror. Jag vill inte glömma det.
Sen läser jag en dålig humorbok, eller en svensk deckare, en klassiker eller Harry Potter. För oavsett humör så funkar Harry Potter.
Såklart.
Idag är det lite annorlunda.
Nu när jag är vad man kallar vuxen (fast jag undrar om jag någonsin kommer att fatta att jag är det) så har jag så mycket att göra att jag har svårt att finna ro att läsa. För jag är inte den som vill läsa ett kapitel per kväll, för jag tycken mycket av känslan och inlevelsen försvinner då. När jag läser vill jag kunna kasta mig in i den värld boken berättar om. Numera har jag istället "bokperioder". Det kan gå flera månader utan att jag läser en enda bok, för att sedan hitta mig själv badandes i ett helt hav av böcker och nästan tappa världsuppfattningen helt. Det är inte alltid det blir så extremt, men ibland. Andra gånger är det mer läsahundrasidorperkvällinnanjobbet-period. Efter ett par veckor kommer jag in i någonting annat istället och böckerna blir stående i Harry Potter-rummet igen (yes i have!) för att sedan efter ett tag dammas av på nytt när en ny bokperiod sätter fart.
Nu tror jag att en sådan period har tagit sin början.
Jag har läst ut två böcker på tre dagar, och anledningen till att det blev tre dagar istället för två var helt enkelt att jag nästan kräktes en bit in i andra boken så var tvungen att pausa läsandet, hämta nya krafter och sedan fortsätta.
Jag har läst om många hemska saker, både sanna och påhittade. Många. Häromdagen läste jag boken Inspärrad (Teresa Cooper) som var det jobbigaste jag läst på länge, en bok om en ung flicka som spärras in, hålls nerdrogad och blir så fruktansvärt felbehandlad och utnyttjad på alla sätt och vis att det är omöjligt att förstå hemskheten ens med hennes egna ord. Det var helt sjukt, jag läste den från början till slut nästan i ett andetag, det kändes i alla fall så när jag avslutade den. Luften bara gick ur mig. Fantastisk stark människa som klarar av att skriva den och dela med sig.
Men, som om den boken inte var illa nog, så började jag läsa boken Trasig av Shy Keenan. Precis som jag skrev så kräktes jag nästan när jag läste den. Grät. Blundade. Men inte tar man sig igenom en bok genom att blunda. Det är då man tar ett djupt andetag och intalar sig själv att det inte är på riktigt, men här var det ju precis det. På riktigt. Det var någonstans där jag var tvungen att lägga ner boken för dagen och vänta tills nästa. Samla ny energi. För läsa ville jag. Till slut tog jag mig igenom den, kämpade mot all hemskhet och vidrighet med en innerlig önskan om att allt skulle sluta bra - hur bra det nu kan bli med en sådan uppväxt. Även här vill jag skänka hela världen till författaren, som tack till en fantastiskt bra skriven berättelse om en fruktansvärd uppväxt, vilket måste ha tagit omätbar styrka och kraft att dela med sig av. Otroligt.
Jag läser inte sådant för nöjes skull. Precis som att jag inte läser mängder med främmande människors livsberättande bloggar för nöjes skull. Jag läser för att lära mig, vakna, förstå, se, känna, uppleva, reagera, ge stöd, läka, bearbeta och någonstans inse att man själv trots allt har haft det jävligt bra. Att man aldrig får sluta kämpa för de runt om en. Att man aldrig får blunda och vända ryggen till. Att saker inte alltid är som man tror. Jag vill inte glömma det.
Sen läser jag en dålig humorbok, eller en svensk deckare, en klassiker eller Harry Potter. För oavsett humör så funkar Harry Potter.
Såklart.
Att ensam kunde kännas bra
Mitt vin är slut. Undrar om det betyder att det är läggdags? Eller så har jag helt enkelt missbedömt min ensamma fredagskväll. För vin och härlig nyupptäckt musik var verkligen underskattat - fy fan vad livet känns bra just nu. Missförstår mig inte, jag älskar verkligen min sambo och skulle inte lämna honom för allt i världen, MEN jag har för första gången i mitt liv upptäckt att jag kan vara ensam och må bra. Ta hand om mig själv.
Jag har aldrig sett mig själv som en stark person, har gått igenom en del tråkigheter och bara ramlat längre och längre nerför självförtroendestegen och självkänslatrappan. Sist jag var singel intalade jag mig själv att jag kunde klara mig själv, det kunde jag säkert men det kändes aldrig på riktigt, som att jag bara låtsades till och med för mig själv.
Sen kom J och förändrade mitt liv.
Det tog inte lång tid innan han visade mig alla mina positiva sidor, lärde mig känna mig själv och acceptera vem jag är och inse att jag är precis så som jag ska vara. Han har visat att han älskar mig, varför han älskar mig och dessutom lyckats med konststycket att få mig att älska mig själv.
Så nu sitter jag här, ensam. För första gången i mitt liv känns det inte hemskt. Jag gillar mitt eget sällskap. Trivs med mina tankar och mitt liv och njuter av en stunds tystnad. För helt sanningsenligt blir det sällan någon tystnad med J haha. Det blir en symfoni av prat, tvspelsskjutningar, dålig (och lite bra) musik, motorljud, skratt och ännu mera prat. Helt enkelt för att vi älskar varandras sällskap och inte kan låta bli att följa med på varandras äventyr. Är vi inte tillsammans är vi med vänner/familj eller helt enkelt för trötta för att fatta att vi är ensamma.
Men nu är jag ensam. Dricker vin och lyssnar på musik. Jag skulle diska, men det kändes inte som att musiken dög så jag placerade mig framför spotify, youtube och letssingit med ett glas vin i handen och sen blev jag sittande här. Upptäckt ett par nya stjärnor och med leenden som nästan bubblar över av tårfyllt awesomeness har jag varit i himmelriket. Disken kan vänta tills imorgon, ikväll (haha inatt såg jag nu) är det lite njuta-av-mig-själv-tid, när musikstunden är slut blir det att dona lite och sedan lägga mig med en ny bok.
Imorgon blir det att umgås med min kära mor och njuta av hennes semester. Jag går med på semester men min blir obetald då jag på sätt och vis är arbetslös (vikarie) och min semester är ett par kronor på varje timpenning jag alltid glömmer spara undan.
Så när jag vaknar blir det till semester, kaffe, småprat och nagelfixande med världens bästa mamma i hela världen. Ska bara komma ihåg mina nagelprylar när jag går dit så att jag inte förlorar titeln som en av världens bästa döttrar!
Så, nu lämnar jag ärlighetens toomuchinformation-träsk och önskar er alla en fantastisk helg
Godnatt!
Jag har aldrig sett mig själv som en stark person, har gått igenom en del tråkigheter och bara ramlat längre och längre nerför självförtroendestegen och självkänslatrappan. Sist jag var singel intalade jag mig själv att jag kunde klara mig själv, det kunde jag säkert men det kändes aldrig på riktigt, som att jag bara låtsades till och med för mig själv.
Sen kom J och förändrade mitt liv.
Det tog inte lång tid innan han visade mig alla mina positiva sidor, lärde mig känna mig själv och acceptera vem jag är och inse att jag är precis så som jag ska vara. Han har visat att han älskar mig, varför han älskar mig och dessutom lyckats med konststycket att få mig att älska mig själv.
Så nu sitter jag här, ensam. För första gången i mitt liv känns det inte hemskt. Jag gillar mitt eget sällskap. Trivs med mina tankar och mitt liv och njuter av en stunds tystnad. För helt sanningsenligt blir det sällan någon tystnad med J haha. Det blir en symfoni av prat, tvspelsskjutningar, dålig (och lite bra) musik, motorljud, skratt och ännu mera prat. Helt enkelt för att vi älskar varandras sällskap och inte kan låta bli att följa med på varandras äventyr. Är vi inte tillsammans är vi med vänner/familj eller helt enkelt för trötta för att fatta att vi är ensamma.
Men nu är jag ensam. Dricker vin och lyssnar på musik. Jag skulle diska, men det kändes inte som att musiken dög så jag placerade mig framför spotify, youtube och letssingit med ett glas vin i handen och sen blev jag sittande här. Upptäckt ett par nya stjärnor och med leenden som nästan bubblar över av tårfyllt awesomeness har jag varit i himmelriket. Disken kan vänta tills imorgon, ikväll (haha inatt såg jag nu) är det lite njuta-av-mig-själv-tid, när musikstunden är slut blir det att dona lite och sedan lägga mig med en ny bok.
Imorgon blir det att umgås med min kära mor och njuta av hennes semester. Jag går med på semester men min blir obetald då jag på sätt och vis är arbetslös (vikarie) och min semester är ett par kronor på varje timpenning jag alltid glömmer spara undan.
Så när jag vaknar blir det till semester, kaffe, småprat och nagelfixande med världens bästa mamma i hela världen. Ska bara komma ihåg mina nagelprylar när jag går dit så att jag inte förlorar titeln som en av världens bästa döttrar!
Så, nu lämnar jag ärlighetens toomuchinformation-träsk och önskar er alla en fantastisk helg
Godnatt!
tisdag 9 juli 2013
Nattuggla
Varför är det så att en del personers tankeverksamhet är som mest effektiv på nätterna? Och varför är just jag en sån person?
Jag kan gå en hel dag utan allt för stora funderingar. Sen blir det natt, och hjärnan bubblar över av existensiella frågor, vardagsbetraktelser och framtidsdrömmar! Det blir stört omöjligt att somna.
Detta är inte något som kommit sista tiden heller, utan redan i skolåldern låg jag vaken flera timmar och funderade. Då läste jag mig igenom timmarna - nu ligger jag i sängen fast besluten att somna trots alla tankar och det slutar med att jag ligger vaken dubbelt så länge.
Sambon är likadan, som mest aktiv på nätterna, skillnaden är att han har mycket lättare att somna, alltså sover han sen över tre timmar tillbaka. Katterna också. Och här ligger jag och funderar över om det inte vore trevligt att renovera sovrummet..
Varför är det så? Varför kan inte jag få vara en av de som somnar så fort de lägger huvudet på kudden? En del påstår att jo om man stiger upp tillräckligt tidigt så somnar man snabbt på kvällen. Inte jag. Jag har flera gånger kämpat och stigit upp med tuppen, varit halvdöd av trötthet hela dagen bara för att likt förbannat ligga vaken långt in på natten och vakna ÄNNU tröttare dagen efter.
En del säger att det växer bort med tiden.. men det är ju NU jag behöver sova tidigt och vakna tidigt - inte när jag är 70 och slutat jobba. Ska man lyckas bra med jobb (mitt yrke är nästan uteslutande dagtid) och familj (inte nu men om några år förhoppningsvis) så behöver man ju bra sömnrutiner. Jag har inga rutiner alls med min sömn. Inte ens dåliga.
Är det någon som lever med samma problem och/eller har tips på hur man övervinner funderandet och somnar i tid? Skriv då gärna och berätta.
Jag älskar effektiviteten i mina tankar på nätterna, men det hade varit underbart skönt att ha det på dagen istället, och få ägna nätterna åt härligt återhämtande sömn.
Godnatt
fredag 5 juli 2013
Kvällstankar och bortförklaringar
Shit vad tiden går! Det känns som igår jag for iväg för midsommarfirande (som jag skall skriva om snart),
men det är ju evigheter sedan redan! På bloggen har det ekat av tomhet, det är mest för att jag haft så mycket i huvudet att jag inte fått ihop något vettigt av det. Och jag har ingen laptop längre.
Eller, ja jag har ju inte haft någon sedan min MacBook tog livet av sig för nästan ett år sedan - men jag har använt sambons laptop, som han blev arg på härom dagen. Den krånglade helt enkelt en gång för mycket och fick en bestämd näve över tangentbordet. Då hängde den sig och ville sedan aldrig starta mer - antagligen gick nåt sönder där inne.
Så nu lever jag med min gamla hederliga stationära dator. Min gamla speldator jag byggt ihop själv och BORDE känna mängder med kärlek till, men som jag mest känner usch, stånk och stön för. Den behöver installeras om, och den väsnas. Jag har ingen lust vare sig att installera om den eller köpa och montera in nya fläktar för att få tyst på den. Förutom de två problemen så TROR jag att den fungerar bra. Men sen så är det ju det där som inte GÅR att fixa, det där som bara en laptop kan ge;
Sitta i soffan framför kvällens tvserie med datorn i knät, katten på axeln och en kopp te i handen. Det funkar liksom inte lika bra med min mastodont-dator.
Så det blir inte så mycket datorhäng nu. Jag får helt enkelt lära mig att blogga via mobilen. Tips?
<3
Eller, ja jag har ju inte haft någon sedan min MacBook tog livet av sig för nästan ett år sedan - men jag har använt sambons laptop, som han blev arg på härom dagen. Den krånglade helt enkelt en gång för mycket och fick en bestämd näve över tangentbordet. Då hängde den sig och ville sedan aldrig starta mer - antagligen gick nåt sönder där inne.
Så nu lever jag med min gamla hederliga stationära dator. Min gamla speldator jag byggt ihop själv och BORDE känna mängder med kärlek till, men som jag mest känner usch, stånk och stön för. Den behöver installeras om, och den väsnas. Jag har ingen lust vare sig att installera om den eller köpa och montera in nya fläktar för att få tyst på den. Förutom de två problemen så TROR jag att den fungerar bra. Men sen så är det ju det där som inte GÅR att fixa, det där som bara en laptop kan ge;
Sitta i soffan framför kvällens tvserie med datorn i knät, katten på axeln och en kopp te i handen. Det funkar liksom inte lika bra med min mastodont-dator.
Så det blir inte så mycket datorhäng nu. Jag får helt enkelt lära mig att blogga via mobilen. Tips?
<3
Mitt hår!
Jag glömde ju visa hur det blev, efter att herrn i huset så snällt anmält sig som färgläggare. Tack till snälla dig Emzi som bad om bild! Det kommer här! Blir två stycken, för jag tycker färgen skiljer sig en hel del beroende på ljuset. Har ingen bra förebild tyvärr, innan var det ljusare i en blandning av ljusbrunt, rödbrunt och grönbrunt - nu är det mer..mörkbrunt!
När håret var nyfärgat stod jag i vårt badrum och tittade mig i spegeln - och hjärtat nästan stannade.
HÅRET SKIFTADE I GRÖNT!!
Vad jag inte visste just då, men förstod måånga timmar senare, var att våra fula GULA badrumstapeter fick mitt hår att se grönaktigt ut i spegeln. I verkligheten (och i andra speglar) ser det mer vanligt mörkbrunt ut, till och med lite åt det röda hållet, vilket är precis som det ska!
Helt ofärgad har jag inte varit på sjukt många år, sen jag var tolv eller något? Då var jag mörkblond, eller typ gråaktigt råttfärgad (helt sjukt med tanke på att jag var sådär emililönneberga-blond som liten), så direkt när mamma gav mig tillstånd att prova toning så satte jag igång. Sen dess har jag varit ljusblond, mörkblond, ljusbrun, mörkbrun, rödbrun, illröd, mörkröd och svart. Även haft en period av failblonderings-tvåfärgad i brun-blont också. Men nu känner jag mig nöjd (haha ett tag i alla fall) i min mörkbruna hårfärg. Har känt mig nöjd ett par år nu i alla fall och fortsätter gärna ett par år till.
Så efter att ha tagit cirka tre månader på mig att färga håret (överdriver inte, så länge har färgen väntat i badrumsskåpet) så ska det bli intressant att se hur lång tid det tar för mig att masa mig ner till frisören på stan och klippa mig också. Börjar bli lite väl slitsamt att hugga sig igenom trollrufset på morgnarna nu!
När håret var nyfärgat stod jag i vårt badrum och tittade mig i spegeln - och hjärtat nästan stannade.
HÅRET SKIFTADE I GRÖNT!!
Vad jag inte visste just då, men förstod måånga timmar senare, var att våra fula GULA badrumstapeter fick mitt hår att se grönaktigt ut i spegeln. I verkligheten (och i andra speglar) ser det mer vanligt mörkbrunt ut, till och med lite åt det röda hållet, vilket är precis som det ska!
Helt ofärgad har jag inte varit på sjukt många år, sen jag var tolv eller något? Då var jag mörkblond, eller typ gråaktigt råttfärgad (helt sjukt med tanke på att jag var sådär emililönneberga-blond som liten), så direkt när mamma gav mig tillstånd att prova toning så satte jag igång. Sen dess har jag varit ljusblond, mörkblond, ljusbrun, mörkbrun, rödbrun, illröd, mörkröd och svart. Även haft en period av failblonderings-tvåfärgad i brun-blont också. Men nu känner jag mig nöjd (haha ett tag i alla fall) i min mörkbruna hårfärg. Har känt mig nöjd ett par år nu i alla fall och fortsätter gärna ett par år till.
Så efter att ha tagit cirka tre månader på mig att färga håret (överdriver inte, så länge har färgen väntat i badrumsskåpet) så ska det bli intressant att se hur lång tid det tar för mig att masa mig ner till frisören på stan och klippa mig också. Börjar bli lite väl slitsamt att hugga sig igenom trollrufset på morgnarna nu!
torsdag 20 juni 2013
Kärleksfulla risker
Efter låååång väntan av egentligen ingen anledning alls får jag ÄNTLIGEN håret färgat. Jag har aldrig färgat håret själv, och har inte tänkt att börja nu. I Norrköping färgade jag på salong, innan dess och nu efter det så är det mamma som gäller - MEN - då mamma och jag inte kunnat synka vår fritid och minne till hårfärgning har det inte blivit av. Förrän nu. Sambon ställde upp.
Jag vet fortfarande inte om jag vågar skölja ur och sen se resultatet haha.
Men ska väl inte säga för mycket, han riskerade faktiskt också en del tidigare under kvällen - jag klippte honom. Här tar vi hand om varandra! ;)
(och färgen är inte så svart i verkligheten. mörkbrun)
Lite fina inför midsommar måste vi ju göra oss!
Jag vet fortfarande inte om jag vågar skölja ur och sen se resultatet haha.
Men ska väl inte säga för mycket, han riskerade faktiskt också en del tidigare under kvällen - jag klippte honom. Här tar vi hand om varandra! ;)
Lite fina inför midsommar måste vi ju göra oss!
fredag 14 juni 2013
Kvällsmys i soffan
Bästa sättet att göra sig redo för sängen är kvällsmys i soffan med katterna, Speed har för vana att smyga på mig bakifrån på axeln när jag har datorn i knät, så att hon kan stjäla lite gos såhär innan läggdags. Gosefis <3
Godnatt!
torsdag 13 juni 2013
153 Bare Berry
För några veckor sedan beställde jag hem ett nytt läppstift från IsaDoras serie Perfect Moisture Lipstick i färgen Bare Berry nr 153. Jag har provat det som hastigast men inte hunnit med att göra någon riktig recension, men idag när jag var och firade min älskade kusin som fyller 18 idag så passade jag på att testa läppstiftet ordentligt.
Såhär ser läppstiftet ut på hemsidan, bilden jämte är min egna. Jag tycker att det ser mycket mörkare ut i verkligheten, men nyansen överlag tycker jag ändå stämmer bra överens med mina förväntningar när jag beställde från nätet.
Så här ser jag ut utan och med läppstiftet. Första två är utan, de andra två är med.
(ber om ursäkt för dålig kamera)
Utan:
Med ^
Ser nu på bilderna att det inte ser ut att vara mycket skillnad, men det är en väldigt fin färg och ser alldeles lagom diskret ut för att passa både vardag som fest. Jag har svårt att hitta läppstift som inte ser billigt och kladdigt ut på mig, men Bare Berry kommer väl överens med mina läppar.
Det är väldigt lättapplicerat, när jag tar ett lager syns inte mycket, men det är väldigt lätt att bygga upp fin färg och känns mjukt och skönt för läpparna. Som ni ser på bilderna har jag ganska trasiga läppar, men detta läppstiftet mjukar upp jättebra och döljer det bra. Ingen fnasighet!
Minus är dock att det kladdar av en del, så inga pussar om du inte vill lämna märken! Sedan efter lite mat och dricka så behövs det definitivt bättras på, men det gör ingenting då det är så lätt att applicera.
Trots kladdigheten så rinner det inte ut från läpparna, och då har jag inte förarbetat med vare sig primer eller läppenna! Detta tycker jag är ett stort plus då jag inte vill behöva lägga för mycket tid på sminkningen varje gång. Det sitter alltså där det ska, men behöver bättras på efter ett par timmar eller efter måltid.
Priset ligger på mellan 100-119 kr, är du ingen stor läppstiftsfantast men ändå är nyfiken kan du beställa en mindre variant (2,5g istället för 4) för 49 kr.
IsaDora Perfect Moisture Lipstick nr 153 Bare Berry är absolut en favorit hos mig och jag önskar mig redan fler nyanser! Funderar på ett mer nude till vardags, och ett lite rödare. Finns ju så många att välja mellan!
5/5!
Såhär ser läppstiftet ut på hemsidan, bilden jämte är min egna. Jag tycker att det ser mycket mörkare ut i verkligheten, men nyansen överlag tycker jag ändå stämmer bra överens med mina förväntningar när jag beställde från nätet.
Så här ser jag ut utan och med läppstiftet. Första två är utan, de andra två är med.
(ber om ursäkt för dålig kamera)
Utan:
Med ^
Ser nu på bilderna att det inte ser ut att vara mycket skillnad, men det är en väldigt fin färg och ser alldeles lagom diskret ut för att passa både vardag som fest. Jag har svårt att hitta läppstift som inte ser billigt och kladdigt ut på mig, men Bare Berry kommer väl överens med mina läppar.
Det är väldigt lättapplicerat, när jag tar ett lager syns inte mycket, men det är väldigt lätt att bygga upp fin färg och känns mjukt och skönt för läpparna. Som ni ser på bilderna har jag ganska trasiga läppar, men detta läppstiftet mjukar upp jättebra och döljer det bra. Ingen fnasighet!
Minus är dock att det kladdar av en del, så inga pussar om du inte vill lämna märken! Sedan efter lite mat och dricka så behövs det definitivt bättras på, men det gör ingenting då det är så lätt att applicera.
Trots kladdigheten så rinner det inte ut från läpparna, och då har jag inte förarbetat med vare sig primer eller läppenna! Detta tycker jag är ett stort plus då jag inte vill behöva lägga för mycket tid på sminkningen varje gång. Det sitter alltså där det ska, men behöver bättras på efter ett par timmar eller efter måltid.
Priset ligger på mellan 100-119 kr, är du ingen stor läppstiftsfantast men ändå är nyfiken kan du beställa en mindre variant (2,5g istället för 4) för 49 kr.
IsaDora Perfect Moisture Lipstick nr 153 Bare Berry är absolut en favorit hos mig och jag önskar mig redan fler nyanser! Funderar på ett mer nude till vardags, och ett lite rödare. Finns ju så många att välja mellan!
5/5!
Del av gårdagens (förgårdagens?) shopping
Det blev visst bara en del av gårdagens shopping, och knappt det. Jag hittar nämligen inte min kamera och mobilen är inte laddad. Så fick leta lite på nätet för att hitta bilder att visa.
Tanken med måndagens shopping var att hitta svala vardagsskor som INTE var ballerinaskor/sandaler, som ni ser så var det inte särskilt lyckat haha. Inte en enda vardagssko man kan ha strumpor i hittade jag, inget ont om stadens skobutiker för det, mina monsterfötter är svåra att tillfredsställa. Men när jag promenerade in på Deichmann hittade jag oväntat många fina ballerinaskor och sandaler, vilket brukar vara det svåraste att hitta i normala fall. Tack Deichmann!
De vita söta ballerinaskorna var en dunderhit, jag har egentligen redan två par liknande men de drar jag mig lite för att använda för de är rätt hårda (något jag trodde skulle försvinna men verkar inte så), så när dessa kändes så himla sköna kunde jag inte låta bli. Lite besviken kände jag mig ändå nu när jag såg på hemsidan att de även hade i svart, hade jag sett det i butiken hade jag tveklöst köpt dem istället - för mina enda svarta sommarskor är på väg att falla i bitar efter snart 4 års flitigt användande.
Den andra fina skon är lögn. Det är inte en sån jag köpte, men en liknande. Jag har letat igenom hela hemsidan men kan inte hitta den, så den kanske har utgått? I alla fall, den ser ungefär ut sådär, fast banden som på bilden är beiga är på mina skor röda i olika nyanser. Himla söta hur som helst och det är nog första gången i mitt liv jag kunnat få på mig ett par sådana skor utan att se ut som jagvetintevad. Så vi hoppas att de funkar bra att gå i hamnen med på semestern i sommar!
Blev lite kläder igår/måndags med..de får visas upp imorgon.
De vita söta ballerinaskorna var en dunderhit, jag har egentligen redan två par liknande men de drar jag mig lite för att använda för de är rätt hårda (något jag trodde skulle försvinna men verkar inte så), så när dessa kändes så himla sköna kunde jag inte låta bli. Lite besviken kände jag mig ändå nu när jag såg på hemsidan att de även hade i svart, hade jag sett det i butiken hade jag tveklöst köpt dem istället - för mina enda svarta sommarskor är på väg att falla i bitar efter snart 4 års flitigt användande.
Den andra fina skon är lögn. Det är inte en sån jag köpte, men en liknande. Jag har letat igenom hela hemsidan men kan inte hitta den, så den kanske har utgått? I alla fall, den ser ungefär ut sådär, fast banden som på bilden är beiga är på mina skor röda i olika nyanser. Himla söta hur som helst och det är nog första gången i mitt liv jag kunnat få på mig ett par sådana skor utan att se ut som jagvetintevad. Så vi hoppas att de funkar bra att gå i hamnen med på semestern i sommar!
Blev lite kläder igår/måndags med..de får visas upp imorgon.
onsdag 12 juni 2013
Shopoholic
Jag känner att jag börjar närma mig gränsen för vad som är hälsosamt. Med mina mått mätt alltså. Det är inga kopiösa summor jag lägger på att shoppa - men det kan bli ofta. Jag är dessutom en sådan som gärna letar "fynd", nedsatta varor brukar genast dra mina blickar till sig. Om det sedan visar sig vara något jag vill ha så är det kört och följer med hem. Ibland blir det tyvärr också sådant som "kan va bra att ha" och sedan blir liggande.
Här hemma rensade jag lite bland kläderna, långt ifrån alla men en del, och hittade 4 plagg med lapparna kvar (förutom de jag shoppade igår då förstås) och ett av dem är 2 eller 3 år gammalt. Nu, äntligen, bestämde jag mig för att skicka det vidare. Resten är några vardagsklänningar jag helt enkelt inte haft rätt tillfälle att använda, de kan få denna säsongen på sig också!
Kanske kan ta tag i att lägga upp lite bilder på gårdagens inköp också, vore ju inte helt fel! Kan ju föra "shoppingdagbok" precis som matdagbok för de som äter för mycket, fast känner jag mig själv kommer min virrhjärna att glömma det. Men gårdagens borde jag kunna redovisa!
Här hemma rensade jag lite bland kläderna, långt ifrån alla men en del, och hittade 4 plagg med lapparna kvar (förutom de jag shoppade igår då förstås) och ett av dem är 2 eller 3 år gammalt. Nu, äntligen, bestämde jag mig för att skicka det vidare. Resten är några vardagsklänningar jag helt enkelt inte haft rätt tillfälle att använda, de kan få denna säsongen på sig också!
Kanske kan ta tag i att lägga upp lite bilder på gårdagens inköp också, vore ju inte helt fel! Kan ju föra "shoppingdagbok" precis som matdagbok för de som äter för mycket, fast känner jag mig själv kommer min virrhjärna att glömma det. Men gårdagens borde jag kunna redovisa!
Det tar sig!
Skrivkrampen växer och växer och nu finns nog ingen återvändo. Jag börjar äntligen vänja mig vid Blogger så kanske kanske detta fungerar nu. Så jag tror helt enkelt att vi bara kör nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)