Det är väl synd om kor som aldrig får gunga

Jag har startat på ett nytt projekt till den kommande systersonen, en liten ko. Det är pilligt ska ni veta! Jag har börjat om mer än en gång på vägen, och så tycker jag det vita och det bruna garnet är olika tjocka - men nu har jag gjort klart första delen. Eller ja, delarna. Fyra små ben till kossan. Nu är det bara mage, kropp, huvud, öron osv kvar. Tänkte att jag skulle försöka mig på att virka ett juver också, med spenar. Det ingår inte i det mönstret jag har, men en ko har ju juver så då måste jag ju försöka!
Mönster finns på Ravelry, ni kan hitta både mitt projekt och originalmönster HÄR

Igår funderade jag lite, på det här med att vara sig själv. Folk brukar säga att jag är så framåt, oblyg och tar plats. Inuti är jag blyg och rädd, men har nu på "äldre dar" valt att ta strid mot min blyghet och dåliga självförtroende. Försöker vara mig själv och följa mina drömmar. För någonstans måste man välja om man ska vika sig under allt det jobbiga, eller ta risker och leva. Utmana sig själv. Det blir mycket ångest och skräck att kämpa mot på vägen, men varje litet steg räknas, och man får så himla mycket roligare under tiden.


Jag säger som Mamma Mu:

Man behöver inte jämt stå och tugga och glo, bara för att man är en ko.