För tillfället är jag så sjukt jävla tråkig! Bara så ni vet det. Ibland har man en sån där period där det mesta bara känns svårt, och jobbigt. Jag har en sån period nu. Det hjälper liksom inte heller att man VET att man har en sån period, för det gör det bara ännu mer frustrerande. Man kan liksom inte bara knäppa med fingrarna så går det över, utan man får bara bita ihop och ta sig förbi det. För det enda som hjälper är att hålla fast vid tanken att; det går över.
Jag skrev för ett tag sen att jag fått besked om att mina sköldkörtelhormoner har stabiliserats, och att jag nu slipper nålarna. Detta betyder dock inte att kroppen mår helt hundra än, ibland har jag dåliga dagar då kroppen inte orkar, ibland mår den bättre. Just nu vill den inte riktigt. Till detta hör också att jag fått veta att det inte bara är dessa hormoner som kroppen inte riktigt kan reglera, utan även andra - så nu ska jag få börja ta ytterligare medicin. Medicin som högst troligt kommer ge mig magont, illamående och trötthet första veckorna - verkligen roligt att se fram emot! Tanken är att jag ska börja till helgen, då jag kan vila och ta det lugnt, men räknar med att det kan ta ännu längre tid innan jag mår bra.
Som om det inte var nog har min psoriasis nu slagit på stort och försöker sabba min hårbotten, jättedrygt och störande - dessutom svårare att behandla än de små utbrotten jag brukar få på kroppen. Försöker tänka att jag kan vara glad att jag ändå ha så minimala problem med psoriasisen, peppar peppar ta i trä.
När kroppen inte riktigt vill det man själv blir - ja då påverkar det även psyket. Det blir så handikappande och när psyket också påverkas så vill man lite stänga in sig och hålla sig borta från världen tills det gått över. Fast tyvärr brukar det ju inte göra saken bättre, så istället får jag försöka socialisera mig och åstadkomma saker ändå. För hälsans skull liksom. Man kan ju se det som att jag får chansen att öva lite extra på positivt tänkande.
Detta inlägget blev galet gnälligt, och för många är detta småfjutt och inget att gnälla över. Det kommer jag säkert också att tycka om nån vecka. Men alla har vi olika svårigheter, och vad som är lätt för någon kan kännas skit för någon annan. För mig är det viktigt att vara öppen och prata om det som är svårt, särskilt i en tid då alla kämpar för perfektion och ett på ytan felfritt liv.
Jag är inte felfri, mitt liv är inte felfritt - men det är det som gör MITT liv så speciellt. Och varje sak som händer, bidrar till att forma mitt liv och göra mig till den jag är.
Varje svårighet kan man ta sig igenom, och vi blir lite starkare för varje steg. Detta är bara ännu en svart ridå, mot den ljusa framtiden. Vi ses på andra sidan!
Musiktips:
The Show Must Go On - Moulin Rouge.
Originalet är från Queen, men jag tycker låten i Moulin Rouge träffar mig djupare - kanske för att jag älskar filmen och kärlekshistorier haha!
Låten kan lyssnas på HÄR!, hittade den inte med video utan bara ihopklippning. Filmen är mycket mycket bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar