En sån där dag...

Denna veckan har varit fylld utav bra dagar. Jag har mått så bra att jag nästan inte trott på mig själv - för hur kan en människa känna så mycket lycka? Det har sprudlat, bubblat, pirrat av lycka i hela kroppen. Igår dansade jag till och med när jag stod i köket och diskade, då är man glad!
  Idag vaknade jag med träningsvärk, gårdagens squash-pass gjorde tydligen lite nytta ändå, fast det kändes som att man mest stod och pustade haha. Trots träningsvärken mådde jag bra och morgonen var lugn, harmonisk och allt var som det skulle.
 Jag vet inte vad som hände?
  Plötsligt kände jag mig låg, irriterad - skällde på J utan anledning, var på väg att börja gråta över min sko som plötsligt gick sönder, ALLT alla sa till mig kändes som förolämpningar, hån och anmärkningar och jag kände mig mest gråtfärdig och trött. Matt på något sätt, frusen och hängig. Ingen energi till nånting och ville mest lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Det var länge sedan nu jag hade en sån här dag, och efter flera toppenglada dagar så togs den emot extra tungt.
  Jag försökte ändå mota bort känslorna, tyngden. Vädret var fint, solen sken och vi var bortbjudna till min pappa på middag med resten av syskonen. Men inte ens solen, sällskapet och den goda maten kunde sudda ut allt det mörka klottret som fördunklade sinnet idag - så när vi ätit efterrätt och det började gå mot kväll bestämde vi oss för att åka hem och samla ihop oss inför ny vecka istället.

Idag är bara en sån där dag. Jag får påminna mig själv om att det är normalt att ha dåliga dagar, att det kommer tillfällen då det kommer kännas som förr. Men att det går över, tyngderna lättar och leendet kommer tillbaka. Det kan ta timmar, eller kanske dagar. Men det går över.

Nu skall jag gå till sängs och läsa lite innan jag tar avsked av denna dagen. Imorgon är en ny dag, och ny vecka. En spännande sådan.

Bryt ner och bygg nytt, bygg bättre