I onsdags kom jag äntligen ihåg att ringa vårdcentralen på morgonen så att jag kunde få utskrivet nya tabletter, men fick då veta att det måste gå till min läkare som skall godkänna och hon var ledig så det skulle ta några dagar. Men jag kände ingen skillnad utan tabletter så det gjorde mig inget, tackade bara och sa hej då.
I fredags började jag bli trött, både i huvudet men även hela kroppen. Kollade på apotekets hemsida om medicinen kommit in men icke sa nicke.. bara att vänta lite till.
Igår sov jag till tio, och redan vid tolv var jag dödstrött igen och tvingades vila vid tre och sov två timmar. Trots den långa vilan på dagen sov jag 8 timmar inatt - och är redan trött igen. Hela kroppen känns tung, hjärnan är dimmig och jag har mått illa sen jag vaknade igår. Jag trodde inte jag känt så mycket skillnad sen jag började med levaxin (förutom lite piggare), men nu när jag är utan medicin är det tydligt hur mycket medicinen har gjort för mig. Jag kan inte förstå att jag levt såhär i två år innan jag hittade rätt läkare som ville hjälpa mig.
Imorgon får jag ringa vårdcentralen igen och se vad det är som dröjer, för jag har en lång jobbvecka framför mig och kan inte må såhär då.
Men, positivt är i alla fall att min lunginflammation ÄNTLIGEN verkar ha gett upp! Känner mig inte tungandad längre och rosslar inte när jag andas - och hostar bara vid ansträngning. Känns himla skönt, glad att antibiotikan hjälpte så snabbt.
Nu lite vila innan det är dags att storstäda, mycket som skjutits på nu när jag varit dålig. Saknar den friska blomdoften från rengöringsmedlen här hemma ;)
Att en liten burk med medicin kan göra sådan skillnad på kroppen och livskvalitén...
Följ min blogg med Bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar