Baby it's cold outside

Nytt vintertema på annars öde blogg. Jag kan ju skylla på att mitt liv är för händelserikt för att hinna blogga, haha!

Jag har VFU nu, VerksamhetsFörlagd Utbildning. Det är tufft skall ni veta att gå från lagom intensiva studier på universitetet till att kastas rakt in i att gå heltid på intensiv förskola med ett stort gäng aktiva ungar. Jag är allt annat än pigg efter två veckor. Har inte vant mig vid mörkret heller, det är mörkt när jag cyklar till praktiken, och mörkt när jag cyklar hem.

Det är med andra ord skönt med lite helg, att få slappna av, vila och stiga upp först efter att solen gått upp.

Idag var det första dagen med frost. Träden glittrade vackert och gräset knastrade när man gick på det. Det var med andra ord dags att ta upp båten ur sjön.
Båten ligger utanför stan, i en liten lugn kanal som ansluter till stora Helgasjön. När vi kom dit hade regnet från tidigare i veckan redan hunnit frysa, ett centimetertjockt lager med is hade spridit sig i hela båten, och låsen hade frusit. Lyckligtvis var det lätt att få bort och vi insåg att vi verkligen var i rättan tid.
 Vi kunde inte låta bli att ta en sista fisketur, luften var frisk och naturen så oerhört magisk med sina frostade träd och spegelblanka vatten. I kanalen bredde iskristallerna ut sig sakta men säkert, för att sedan splittras i bitar när båten gled igenom dem. Sjön låg stilla och allting var så tyst, med undantag för motorn som brummade lätt. Ingen fisk fick vi, men det gjorde ingenting. Istället myste vi i den fina naturen med lite het choklad J kokat på morgonen, och njöt av lugnet och stillheten. Njöt av att bara vara, och tog in första dagen av vinterkyla.

Tyvärr syns inte de frostade träden på denna bild, den lilla frost som fanns på dessa träd framkom inte alls på Js mobilkamera. Glömde helt ta kort på den vackert frostade kanalen, får komma ihåg det om vi åker dit igen! På denna bilden är vi redan ute i sjön. Titta på det spegelblanka vattnet!

Nästa helg är det dags för pepparkaksbak och firande av min underbara lilla kusin som fyllt tre år, får även träffa hans lillebror som bara är ett par månader gammal. Mysigt värre! På söndagen är det dags att plocka fram adventsljusstakarna, längtar!

Can't hug every cat

De som känt mig sen tonårstiden vet säkert om min kärlek för The Gregory Brothers, eller schmoyoho som är youtubenamnet, och många av mina vänner har mer än en gång fått lyssna på flera av deras fantastiska autotune-alster på youtube. Bland favoriterna ligger Winning med Charlie Sheen, Sunny D and rum och Backing up. Men min all-time favourite är helt klart denna nedan. Jag tror aldrig jag har stött på en så fantastisk video någonsin, och den uttrycker ungefär vad jag själv känner (bortsett från tårarna haha).
Lyssna och njut!

Man blir lite gladare om man dansar på tå

Jag skrev häromdagen att jag virkar en liten ko till lilla systersonen som är på väg, och var då lite smått orolig för att den inte skulle bli i bra storlek. Det blev den inte heller, utan för stor för att passa i en hängmobil - men åh så sött slutresultatet blev! Så systersonen får den nog ändå, att leka med. Så gör jag en ny lite mindre kossa att ha i hängmobilen.

                                        Någon enstaka detalj till skall på. Annars är den klar

                             Upptäckte i efterhand att jag satt huvudet fel, men blev gulligt ändå

                                    En av fläckarna blev sött hjärtformad, ingick ej i mönstret.
                                                                  Titta den söta svansen!

Lyckades till och med knåpa ihop ett juver, det ingick inte i mönstret så blev en liten utmaning men kul när det fungerade! Så sött.

Kon är virkad i Järbo Soft Cotton, virknål 3

Mönster på Ravelry hittas HÄR

Min projektsida på Ravelry hittar ni HÄR

Idag mår jag lite bättre, försöker tänka positivt och se framåt. För jag vet ju att efter regn kommer solsken.

Man blir lite gladare, om man dansar på tå

nån gång, då och då

- Mamma Mu

Does anybody know what we are living for

För tillfället är jag så sjukt jävla tråkig! Bara så ni vet det. Ibland har man en sån där period där det mesta bara känns svårt, och jobbigt. Jag har en sån period nu. Det hjälper liksom inte heller att man VET att man har en sån period, för det gör det bara ännu mer frustrerande. Man kan liksom inte bara knäppa med fingrarna så går det över, utan man får bara bita ihop och ta sig förbi det. För det enda som hjälper är att hålla fast vid tanken att; det går över.
    Jag skrev för ett tag sen att jag fått besked om att mina sköldkörtelhormoner har stabiliserats, och att jag nu slipper nålarna. Detta betyder dock inte att kroppen mår helt hundra än, ibland har jag dåliga dagar då kroppen inte orkar, ibland mår den bättre. Just nu vill den inte riktigt. Till detta hör också att jag fått veta att det inte bara är dessa hormoner som kroppen inte riktigt kan reglera, utan även andra - så nu ska jag få börja ta ytterligare medicin. Medicin som högst troligt kommer ge mig magont, illamående och trötthet första veckorna - verkligen roligt att se fram emot! Tanken är att jag ska börja till helgen, då jag kan vila och ta det lugnt, men räknar med att det kan ta ännu längre tid innan jag mår bra.
    Som om det inte var nog har min psoriasis nu slagit på stort och försöker sabba min hårbotten, jättedrygt och störande - dessutom svårare att behandla än de små utbrotten jag brukar få på kroppen. Försöker tänka att jag kan vara glad att jag ändå ha så minimala problem med psoriasisen, peppar peppar ta i trä.

När kroppen inte riktigt vill det man själv blir - ja då påverkar det även psyket. Det blir så handikappande och när psyket också påverkas så vill man lite stänga in sig och hålla sig borta från världen tills det gått över. Fast tyvärr brukar det ju inte göra saken bättre, så istället får jag försöka socialisera mig och åstadkomma saker ändå. För hälsans skull liksom. Man kan ju se det som att jag får chansen att öva lite extra på positivt tänkande.

Detta inlägget blev galet gnälligt, och för många är detta småfjutt och inget att gnälla över. Det kommer jag säkert också att tycka om nån vecka. Men alla har vi olika svårigheter, och vad som är lätt för någon kan kännas skit för någon annan. För mig är det viktigt att vara öppen och prata om det som är svårt, särskilt i en tid då alla kämpar för perfektion och ett på ytan felfritt liv.
Jag är inte felfri, mitt liv är inte felfritt - men det är det som gör MITT liv så speciellt. Och varje sak som händer, bidrar till att forma mitt liv och göra mig till den jag är.

Varje svårighet kan man ta sig igenom, och vi blir lite starkare för varje steg. Detta är bara ännu en svart ridå, mot den ljusa framtiden. Vi ses på andra sidan!

Musiktips:
The Show Must Go On - Moulin Rouge.
Originalet är från Queen, men jag tycker låten i Moulin Rouge träffar mig djupare - kanske för att jag älskar filmen och kärlekshistorier haha!
Låten kan lyssnas på HÄR!, hittade den inte med video utan bara ihopklippning. Filmen är mycket mycket bättre!

Babba

För några månader sedan fick jag veta att sambons älskade lilla brorsdotter var förtjust i Babblarna. Blabblarna är små figurer som ofta används i förskolan för att främja språkutveckling, men som  numera förekommer lika mycket i hemmen som i förskolan. Vi lyssnade på Babblasånger på TVn, dansade och sjöng tillsammans. Detta var precis när jag lärt mig virka och när vi satt och pratade, min svägerska och jag, fick vi idén att jag skulle virka en av babblarna till lilltösan. Jag rotade igenom garnlagret, och hittade garn för att virka en av dessa figurer; Babba!
   Det tog lite tid, men efter ett par veckor var Babba färdig, så när vi var nere i Skåne hos dem såg jag till att lämna över Babba till henne - och Babba mottogs med massor av kärlek!

Babba virkades i Järbo Soft Cotton, nål 4.
Mönster finns på Babblarnas hemsida: http://www.babblarna.se/

Bilderna är tagna i mörkt rum så ljuset är dåligt och bilderna blurriga, men det är vad som finns att tillgå så ner ni i alla fall ungefär hur det blev. Får se om det blir fler babblar i framtiden ^^

Världens godaste nyponsoppa!

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett fantastiskt recept på hemmagjord nyponsoppa, såhär i hälsotider. Nypon är otroligt näringsrikt och innehåller massor av vitaminer, och går att använda till både te, kräm och soppa. Jag tänkte ge er ett recept på supergod nyponsoppa. Min soppa är gjord på frysta nypon, men det går lika bra att göra på torkade.

Ingredienser:

7 dl färska/frysta nypon
1,5 l vatten
1 dl socker
1,5 msk potatismjöl
1 st kanelstänger
Liten bit ingefära

Gör såhär:

1. Skölj nyponen och ta bort blomfästet.

2. Mixa nyponen grovt med stavmixer

3. Häll 1,5 l vatten i en kastrull, koka upp och tillsätt nypon, kanelstång och skivad ingefära

4. Låt koka 20 minuter

5. Mosa nyponen med mixer eller potatisstöt.

6. Sila nyponen genom en stor sil för att få bort skal och kärnor. Skrapa av silen på undersidan, fastnar massor av gott fruktkött där!

7. Rör ut 1,5 msk potatismjöl i lite vatten och rör i soppan. Tillsätt socker och kanel+ingefäran från första uppkokningen (skölj av först)

8. Låt soppan precis börja koka, ställ av att svalna.

9. Låt väl smaka!

Soppan kan serveras varm, kall - med lite grädde/glass eller drickas som den är. Håller ca en vecka i kylskåp, men oftast dricks den upp snabbare än så. Perfekt mellanmål eller bara extra energiboost.

Varsågoda ^^

Det är väl synd om kor som aldrig får gunga

Jag har startat på ett nytt projekt till den kommande systersonen, en liten ko. Det är pilligt ska ni veta! Jag har börjat om mer än en gång på vägen, och så tycker jag det vita och det bruna garnet är olika tjocka - men nu har jag gjort klart första delen. Eller ja, delarna. Fyra små ben till kossan. Nu är det bara mage, kropp, huvud, öron osv kvar. Tänkte att jag skulle försöka mig på att virka ett juver också, med spenar. Det ingår inte i det mönstret jag har, men en ko har ju juver så då måste jag ju försöka!
Mönster finns på Ravelry, ni kan hitta både mitt projekt och originalmönster HÄR

Igår funderade jag lite, på det här med att vara sig själv. Folk brukar säga att jag är så framåt, oblyg och tar plats. Inuti är jag blyg och rädd, men har nu på "äldre dar" valt att ta strid mot min blyghet och dåliga självförtroende. Försöker vara mig själv och följa mina drömmar. För någonstans måste man välja om man ska vika sig under allt det jobbiga, eller ta risker och leva. Utmana sig själv. Det blir mycket ångest och skräck att kämpa mot på vägen, men varje litet steg räknas, och man får så himla mycket roligare under tiden.


Jag säger som Mamma Mu:

Man behöver inte jämt stå och tugga och glo, bara för att man är en ko.

Se livet med dina ögon

Jag satt tidigare och skummade igenom Pinterest, kikade på lite heminredning och olika färgkombinationer. Jag är inget fan av mängder av färg. Jag är inte emot färg, men allt för färgglatt blir lite för mycket för mig. Min sambo dock, han älskar färg. Allra helst retroinspirerat skrikigt färgglatt, så att man nästan får ont i huvudet. Ni kan tänka er hur inredningsdiskussionerna går här hemma.
 Anyway, nu när jag bläddrade bland alla vackra vårfärger bland bilderna så hittade jag faktiskt en bild med MASSVIS av färger i olika pastelliga nyanser som jag verkligen gillade - utan huvudvärk eller tveksamhet. Så jag plockade fram bilden och visade sambon, med ett glatt "Titta, detta var väl fint?!"
Han tittade på mig, skakade på huvudet. "Fy vad mycket vitt!"
....
Det är konstigt hur saker kan uppfattas så olika beroende på vem som tittar. Från mina färg-tveksamma ögon uppfattades bilden färgstark, för sambons färgvana ögon blev den mesig.

Men, oavsett vad han tycker så står jag fast - vårfärgerna ÄR vackra!

Med huvudet under armen och tröjan ut och in

Idag är det ingenting som gått som det ska. Det är en sån där dag som hade gjort sig bäst liggandes under täcket. Sov lite för länge, virkningen krånglade, hittade inte mina saker när jag skulle hemifrån så kom i väg alldeles för sent - cykelhjulet nästan tomt på luft och dessutom MOTVIND gjorde ju inte stressen mindre. Som tur var blev jag bara två minuter sen att möta upp H, och vi kom lagom tid till skolan.
  En virrig dramalektion senare och det blev att cykla hem igen (stannade till på Netto och köpte några extra garnnystan), och hann självklart bli dyngsur då himlen öppnade sig lagom för att duscha mig blöt genom både jacka och tröja. Super! När regnet äntligen dött ut, tog jag och sambon oss ner till affären, och i kassan upptäcker vi att betalkortet låg hemma...

Som sagt, en dag som skulle ha varit bäst att bara sova sig förbi.

Glad är jag att jag har goa vänner att skratta med, och virkning o annat pyssel att drömma mig bort med - utan det hade livet såna här dagar känts svårare.

Blev lite gnäll idag, men det känns ändå bäst att bara få ur sig det så kan man gå vidare, se fram emot nästa dag!

Trädgårdsdjur

Min goa styvmor fyllde år vid påsk, och efter att ha sett snigeln jag virkat till ettåriga M så önskade hon sig en likadan fast grön - och hur kunde jag motstå det önskemålet? Såklart att hon skulle få en sådan! Men eftersom det ändå var födelsedag och jag tyckte det kändes lite ensamt med bara en liten snigel så letade jag fram ett mönster på en söt groda också.

Snigeln är virkad med Järbos Soft Cotton: Beige, Light Green och Dark Green. Nålstorlek 4.

Mönster: kungen & majkis

Grodan är virkad med Järbos Soft Cotton: Light Green. Nålstorlek 4.
Mönster: Ravelry

Dessa var otroligt roliga att göra, men som nybörjare tyckte jag det var otroligt svårt att få till fötterna med tår och så, jag har än idag inte hunnit lära mig riktigt. Så det tog väldigt lång tid att virka dessa, men ack så mysigt och resultatet blev toppen! De sitter nu i styvmors fönster och njuter av vårsolen.

Sångpåsen!

Nu kommer ett av de inlägg jag så många gånger försökt lägga ut från mobilen, tyvärr funkar bloggers mobilapp uruselt och jag orkar inte tanka över bilder varje dag. Men nu med nya datorn och appen/programmet Dropbox, som så snällt laddar upp mina kamerabilder på en gång, funkar bildöverföring till datorn mycket bättre = roligare att fylla bloggen!

För ett par månader sedan skulle jag komma på något kul och personligt att ge till nära vänners söta lilla dotter som skulle fylla ett år. Hon har ju typ ALLT, denna goa lilla damen, och eftersom hon och jag har ett särskilt litet band ville jag ge något med lite extra kärlek. Resultatet blev en sångpåse!
 Om ni inte vet vad en sångpåse är, så är det en liten påse innehållandes små figurer som symboliserar sånger och/eller ramsor som man kan sjunga med barnen. Dessa sångpåsar används flitigt i förskolan, men jag tycker de gör sig lika bra (eller ännu bättre) hemma som en mysig aktivitet.

Faktum är att jag INNAN sångpåsen inte alls kunde virka, jag tänkte bara att jag skulle sy själva påsen och sen fylla den med leksaker. Men jag hittade inte det jag sökte i leksaksväg, och det som fanns var på tok för dyrt eller olämpligt för en ettåring, och då fick jag en liiten tanke om att det hade varit kul om jag kunde virka en del saker i sångpåsen.
   Rädd att jag skulle misslyckas så lånade jag virknål av min mor och fick ett nystan, och testade att virka mormorsrutor. Det gick, och jag började se mig runt efter vilken virkteknik jag behövde kunna för att göra små virkfigurer. Sedan vågade jag mig på att köpa ett par bomullsnystan och prova på, måånga upprepningar blev det! Jag misslyckades så jag trodde att jag skulle ge upp fullständigt, men ville inte riktigt ge upp.

Sångpåsen blev till, syddes ihop med lite assistans av mor och hennes symaskin.

Första virkade figuren blev en spindel - symbol för till exempel Imse Vimse Spindel-sången. Jag försökte följa ett mönster men det gick inte så jag knåpade ihop två halvskeva bollar, och otroligt nog blev det till slut en söt liten spindel! Jag valde att göra den rosa för att den skulle se lite mindre läskig ut...

Andra figuren blev en Snigel - symbol för till exempel Lilla snigel akta dig. Mönstret på denna otroligt söta lilla snigel hittade jag här

Sista figuren blev en Kanelbulle, symbol för till exempel ramsan Baka baka liten kaka. Började virka efter mönster men det blev tunt och lustigt, så kastade mönstret och virkade på frihand.

Alla dessa tre figurer är virkade i Järbo Soft Cotton med virknål storlek 4, och stoppade med bomullsväv.



När ettåringen väl fick sin sångpåse och vi hällde ut innehållet på golvet framför henne (det virkade, inklusive lite "vanliga" leksaker) så tog hon direkt till sig både bullen och snigeln - så tror presenten var mer än väl godkänd!


En liten parentes : det som är så positivt med sångpåsen är att man kan fylla på och/eller byta ut innehållet allt eftersom barnen blir äldre och lär sig mer avancerade sånger och ramsor. Dessutom behöver man ju inte alls använda det som sångpåse, det funkar ju precis lika bra att leka med innehållet som vilka leksaker som helst!

GARNFEBER!

Som de flesta vet har jag fastnat ordentligt i virk-träsket, och garn är inte alltid så billigt. Jag är en sådan som gärna väljer kvalitet framför kvantitet när jag skall tillverka saker åt andra, men när det gäller att göra saker till mig själv eller bara öva på någon teknik så vill jag inte lägga så mycket pengar. Så när Netto nu rear ut en massa billigt garn så kunde jag ju inte låta bli! Jag har länge varit sugen på att testa både ellipsmönster och zick-zack, men inte velat slösa på mitt dyrbara bomullsgarn på övning. Netto tar 6 kr per 50 gram nystan med akrylgarnet Signe, och 18 kr per 50 g bomullsgarn. Jag är fattig student och deras utbud inte allt för stort, endast tre bomullsgarn hittade jag i söt färg (vad ska vi hitta på med dem?), men totalt 36 Signe-nystan av olika färger. Såhär i efterhand önskar jag att jag köpte fler, men får vänta tills imorgon. Tänkte testa ellips-mönster med svart, blått och vitt eller ljusblått - och behöver nog mer garn då!

Högen med Signe akrylgarner; Mörkgrå, ljusgrå, ljusblå, mellanblå, svart, mintgrön och gammelrosa

Fick hem ett litet paket från tradera också idag, hittade superbilliga säkerhetsögon där, 20 par för 39 kr (inkl frakt), mer än dubbelt så billigt som de flesta andra ställen - och jag som just nu försöker tillverka mängder med små amigurumis till min kommande systerson behöver verkligen massa söta små ögon.

De tre bomullsnystanen, totalt 150 g bomullsgarn, vad kan man göra med så lite? Funderar på glasunderlägg, grytlapp eller söt liten duk. Vi får se vad man kan hitta på!

Klok som en uggla

För ett par månader sedan lärde jag mig att virka, jag försökte då uppdatera bloggen med några av mina alster - men eftersom blogger-appen på mobil är fullkomligt värdelöst och vägrar publicera inlägg som innehåller bilder så har det inte gått. Så dessa verk kommer att dyka upp här med tiden, allt eftersom jag har ork att publicera och berätta vad/hur jag gjort.

Jag tänkte jag skulle börja med att visa ett av mina senaste verk, en söt liten uggla! Jag håller på att virka lite småsaker till min lillasyster, eller rättare sagt hennes lilla bebis i magen som snart tittar ut. Några saker skall bli en babymobil, några barnvagnshängen osv. Vi får se, vi tar det lite som det kommer.

Mönstret till ugglan hittar ni här: http://www.ravelry.com/patterns/library/tiny-amigurumi-owls
Garn: Järbo 8/4, bommullsgarn i ljusblått, vitt, grått och pyttelite mörkblått.
Nål: Strl 3

Ombyte förnöjer!

Har gjort ett mindre designbyte på bloggen, känns bra med lite fräsch vårkänsla även här inne. Fastän det snart är sommar haha.

Äntligen har jag fått byta dator också, jag har ju behövt en dator till studierna, och sambons dator med sprucken skärm var inte ett dugg portabel då den dör så fort man drar ur laddaren - så beställde hem en ny dator att ha när man far fram och tillbaka till universitet.
   Det blev en Asus Transformer Book Flip TP300LA, en liten 13,3tums dator med lång batteritid, bra prestanda och möjlighet att vända på datorn och använda den som surfplatta (smidigt vid läsning). Utseendet är otroligt stilrent och snyggt, men fruktansvärt opraktiskt då minsta lilla pill på chassit/skalet lämnar fula avtryck. Pekplattan är inte heller den så smidig då den har för mycket friktion och "låter" när friktion uppstår. Inte heller är jag vän med windows 8, men det är ju inte asus fel. Det är sjukt svårt att gå från win 7 till 8, bara så att ni vet det. Det känns som att jag har två operativsystem, ett "vanligt" och ett android typ, och dessa samarbetar inte. Fruktansvärt I tell you! Men antar att det är en vanesak...
   I övrigt älskar jag min nya dator, startade den klockan nio vid första föreläsningen, antecknade 3 h, sedan läste jag ytterligare 2, sedan viloläge fram tills för två timmar sedan och NU är batteriet nere på 12% och datorn säger att den skall klara en timma till. Jag är imponerad! Dessutom är den så tyst  att man ibland oroar sig för om den är igång haha. Den låter lite, sen tyst. Inte heller blir den särskilt varm undertill, vilket är skönt då vår förra dator blev så varm att den inte gick att ha i knät.

                                                 Dagens läsning inför föreläsning, smidigt!

Kort och gott, lite invänjning kvar men på det stora hela är jag galet nöjd.
Well done Asus!

Irriterad

Jag kan inte blogga från mobilen, så fort jag skriver inlägg med bild så vägrar den spara inläggen. Jag kan inte heller skriva dem på mobilen, spara dem och sen publicera på datorn. ALLA mina bilder ligger på mobilen, och jag tycker det är alldeles för drygt att föra över kort varje dag.

Snart får jag hem min nya pluggdator, och då får jag väl fixa en permanentlänk från mobilen till datorn där jag kan på lättare sätt föra över alla bilderna.

Det är så himla tråkigt för jag har massa fina saker jag tillverkat jag vill visa upp här på bloggen och dela med mig av, men det funkar inte att göra från mobilen just nu - och nuvarande dator är trasig och tvärdör så fort laddaren inte är inkopplad så tåls inte att flytta på.

Jag lovar en ordentlig virkningsboost när jag återkommer med nya datorn!

Puss

Garn är inte till för att leka med

...garn är till för att sova på!
Hälsningar från kattflickan Speed

Inga mer nålar!

Idag fick jag en underbar nyhet. I oktober förrförra året fick jag diagnosen Hypotyreos, efter flera års sjukdom, och har sen dess testat mediciner. Var tredje månad har jag åkt till sjukhuset och tagit blodprover, och ändrat dos på medicinen efter hur proverna visat. Nästan varje gång har de varit för låga, eller höga. Det sliter mycket på både kropp och knopp att ställa in mediciner, och jag började nästan tro att det aldrig skulle bli rätt.
Tänk min glädje när ett brev från endokrinologen kom med posten idag - och berättade att mina värden nu varit stabila och på rätt nivå under de senaste två provtagningarna. Det betyder att jag inte behöver ta nya prover igen.
Äntligen får jag gå vidare och kan sluta tänka på doshöjningar och nålstick, och på riktigt börja jobba med att öka min aktivitetsnivå igen. När jag blev sjuk sjönk den längre ner än lägst och det har satt sina spår. Men nu kan jag börja vägen tillbaka på riktigt, och jag är taggad!!

Pink my ass

Upptäckte idag att Magnum har en ny glass, Pink. På bilden var den vackert rosa och sades smaka hallon - löfte om himmelriket helt enkelt!
Känner mig löjligt lurad, glassen var knappt blekrosa (men skimrade faktiskt lite) och smakade mer av choklad än hallon. Faktum är att jag inte ens kände smaken av hallon förrän jag kom ner till hallonsåsen som mest smakade överdrivet sötad hallonsylt.
Nej detta var ingen hit, håller mig till min Strawberry White även i framtiden.

Mvh
Obotlig glassoman

När vi sträckte ut våra armar

Plötsligt är det måndag igen och ny vecka, ångesten från igår har börjat lägga sig nu. Sen skoldag idag så fick sovmorgon till klockan sju då katten Saga bröt sig in i sovrummet och ville kela.
   Idag har jag två projekt jag måste arbeta med, dels lite plugg att skriva - gruppuppgifter samt även en stor examinationsrapport - men också ordna med en födelsedagspresent till en söt liten vän.

Musik får man aldrig för mycket av, så tänkte dela med mig av en av de låtar jag lyssnar mest på just nu. Både text och musik hittar hem hos mig, jag som annars endast brukar föredra musiken.

Livet tickar vidare...

Jag tänker inte komma med några ursäkter, jag skriver för min egen skull och har skrivit mer i huvud och på papper än i bloggen.
Det här året startade med så mycket hopp och förväntan, och alla dessa känslor slogs i tusen bitar av ren förtvivlan när min älskade farmor plötsligt gick bort. Hela världen vändes liksom upp och ner för hon var ju inte ens allvarligt sjuk, vi hade ingen som helst tanke på att hon skulle försvinna från oss.
Jag hade VFU, verksamhetsförlagd utbildning, och när jag drabbades av feber första veckan, sen dog farmor och stressen blev fullkomlig. Det måste ha varit min sämsta prestation i världshistorien.

  Nu är jag tillbaka i skolan, sakta sakta börjar livet återgå till det normala. Sambon pratar fiske, jag pratar vår och planer för lägenheten (som sakta faller sönder pga illa utfört underhåll av hyresvärden), vi pratar bilköp och båtköp och kommande sommar.

   Idag ringde sambon från affären, kontrollerade att han hittat allt jag ville att han skulle köpa. Jodå, han hade alla rätt. Jag började med maten och avslutade sista snickrandet här hemma (gallerdörr till katterna), och väntade på att vi skulle äta tillsammans.
  Han dök inte upp. Jag var inte särskilt orolig, men tyckte det var konstigt. Kollade på mobilen hur lång tid det gått, en hel timme. Han hade sagt i telefonen att han snart skulle komma hem. Vad hade hänt? Jag försökte ringa men det tutade upptaget. Skönt, då pratade han med nån och skulle snart komma hem.
Men han dök inte upp, och paniken steg i mig fortare än jag kunde kontrollera - och den värsta ångesten jag känt på åratal växte i mig. Jag ringde igen, och igen. Skickade sms. Började titta ut genom fönstret. Upptaget i mobilen, tänk om han kört och krockat? Pratat i telefon och samtalet hade inte brutits? Tänk om han råkat ut för en olycka och någon använde hans telefon för samtal till SOS?
   När han några minuter senare lugnt och glatt travade in genom dörren skrek jag åt honom. Sedan grät jag. Först då insåg jag att jag varit rädd att han också skulle dö. Rädd att förlora ännu en jag älskar. Han kramade mig länge, höll om mig hårt tills jag verkligen kände hur verklig han var. Han talade till mig med sin lugna trygga röst som sa att han inte skulle någonstans. Att han var hemma nu.

Jag är inte rädd längre, och inte arg. Men ångesten vill inte riktigt släppa, jag är ganska säker på att det är för att jag insett att jag inte läkt ännu. Jag vill helst bli återställd på en gång, hel och komplett och som vanligt. Så när sånt här kommer upp till ytan igen blir jag både arg och besviken på mig själv, fast jag vet att det är dumt. Vore det en kompis som kände såhär skulle jag säga att det är helt normalt, ge det tid. Men lyda sina egna råd? Haha.

Men sakta kommer det bli bättre. Det vet jag. Jag har världens bästa förutsättningar för att må bra igen. Jag har min familj, som varit helt fantastisk under den här svåra perioden. Jag har min pojkvän, min trygga varma klippa. Jag har mina vänner som får mig att skratta och glömma bort all skit, som får mig att trivas med mig själv och med tillvaron, även när livet känns svårt. Och jag har katterna som kommer och kryper upp i famnen när tårarna trycker på. Alla dessa gör mitt liv så underbart, och jag är så oerhört tacksam att ni finns.

Livet tickar vidare, vad som än händer, och solen syns allt oftare på himlen nu när våren närmar sig.